Rapport: Barn på Sagsjön

Januari 2015 presenterades slutrapporten för ett tvåårigt projekt mellan Kriminalvården och Räddningsmissionen/Solrosen som just fokuserat på situationen för de barn som bor på anstalt tillsammans med sin frihetsberövade förälder.

Under projekttiden har man gjort en rad positiva erfarenheter, men processen har också synliggjort svårigheter och dilemman.

- På lokal nivå måste chef och personal ha kompetens och drivkraft att styra och hantera frågan på ett professionellt och pragmatiskt sätt. Personal på enheter som tar emot barn behöver kunskap om barns utveckling, anknytning och föräldraskap, säger Line Fuchs, verksamhetsansvarig på Räddningsmissionen/Solrosen.

- Kriminalvården behöver också samordna och leda arbetet med medföljande barn, så att det lyfts från att vara en lokal angelägenhet till att vara föremål för övergripande och hållbar verksamhetsutveckling, fortsätter Line Fuchs.

-Kriminalvården måste avsätta resurser till arbetet med medföljande barn, för att säkerställa en rättssäker verksamhet som tillgodoser barnens behov. Resurserna handlar både om kompetens och om tillgänglighet och tid, säger Lovisa Nygren, projektledare från Kriminalvården, som varit anställd av Räddningsmissionen under projektet.

-Kriminalvården behöver också centralt driva frågan om samverkan med socialtjänsten när det gäller barnrättsfrågor i allmänhet och barn som följer med i anstalt i synnerhet. Om det är nödvändigt måste frågan om lagändringar aktualiseras.

I rapportens sammanfattning skriver man: 
”Det är uppenbart att den lokala nivån, chef och medarbetare på anstalten, har goda ambitioner och anstränger sig för att hantera de svårigheter som uppstår i den dagliga verksamheten och i samverkan med socialtjänsten. Det framstår dock som att kriminalvården på det här området över tid har haft bristande förmåga att omsätta erfarenheter på lokal nivå till övergripande strukturer. Det är anmärkningsvärt och angeläget att förändra.”