Agneta har stickat vantar till frusna händer i tio år
Agneta Alexandersson har stickat vantar till gästerna på Räddningsmissionens frukostcafé i 10 år. Varje vinter har hon kommit in till stan med stora pappkassar med vantar. Under årens lopp har det blivit närmre 1000 par vantar. I år är det vi som kommer till Agneta för att hämta upp vantarna. När vi kommer fram är de färdigpackade och kaffet precis klart.
Jag packar alltid 25 par vantar i varje kasse, det blir lagom, konstaterar hon. Från början gjorde jag både halsdukar och vantar, men sedan blev det mer och mer vantar. Folk stickar inte så gärna vantar, har jag förstått, för de tycker inte om tummarna. De stickar hellre sockar, men jag tycker inte om hälar. Därför blir det bra med vantar.
Lite omväxling får jag ha. Det är så roligt och avkopplande att sticka, säger hon förnöjt. Agneta berättar hur det kommer sig att hon stickar just till Räddningsmissionen.
– Jag har varit månadsgivare i många år, så jag vet att de kommer till rätt ställe. Det känns gott i hjärtat! Det är bara roligt att göra något för någon annan när man vet att det är uppskattat.
Det känns gott i hjärtat!
Tidigare har Agneta behövt pausa stickandet på grund av smärta i handlederna, men som pensionär gav hon det ett nytt försök. Nu har hon inga problem med händerna. Hon har precis fyllt 75 år och hoppas kunna sticka länge till.
– Jag är glad så länge det håller. Jag hoppas det blir minst tio år till, kanske 15, så blir det 25-årsjubileum, avslutar Agneta och skrattar.
Detta är en artikel från senaste numret av tidningen Din Nästa. Läs hela tidningen här.