"Jag borde börjat på Solrosen tidigare"

Simones pappa har suttit i fängelse i omgångar sedan hon var liten. Idag är hon 18 år och har med stöd av Solrosen fått hjälp att navigera i alla känslor, som ofta drar åt olika håll. – Solrosen har varit en plats att komma till där man känner sig trygg och får prata om vad som helst, det har betytt väldigt mycket för mig, säger hon. 

För bara några månader sedan kom Simones pappa ut efter att ha avtjänat ännu ett fängelsestraff. Snart väntar rättegång. Igen. 

– Han åker lite in och ut, det är narkotikabrott, både försäljning och eget bruk. Sedan fortsätter han köra bil också, trots att han inte har något körkort, säger Simone som om det är en självklar del av vardagen.  

Det knäpper till när hon öppnar en burk dricka och ställer den på bordet. Orden kommer snabbt och lätt och hon verkar till synes obekymrad att prata om förhållandet till sin pappa. Kanske för att det inte är någonting nytt. De motstridiga känslorna har följt henne sedan barndomen.  

– Det är svårt att veta hur jag får tänka och känna kring honom. Får jag hata honom? Men samtidigt är han min pappa och jag kommer alltid älska honom på någon nivå. 

När Simone var tolv år och hennes pappa hade kommit ut från ett längre straff, var hon övertygad om att han snart skulle hamna där igen. Hon ville ha någonstans att vända sig.  

Simone hade hört talas om Solrosen tidigare men det tog tid innan hon vågade ta steget att kontakta dem. 

–  Jag ville komma någonstans där jag kunde prata om det och kanske få lite hjälp med mina känslor. Vad jag får känna, tycka och tänka om honom, liksom. 

Solrosen – en plats att prata med någon som förstår 

På Solrosen får barn och unga som har en frihetsberövad förälder stöd och hjälp och möjlighet träffa andra i en liknande situation. Här erbjuds både enskilda samtal och gemensamma aktiviteter, men framförallt en gemenskap och känslan av att inte vara ensam. 

– I början kändes det lite läskigt att träffa andra tonåringar som också hade föräldrar som var kriminella och kom från, liksom, trasiga hem. Man hade ju massor av fördomar och liknande. Men när jag kom dit så märkte jag att det var ju bara vanliga människor, precis som jag, berättar Simone. 

Sedan första mötet har Solrosen varit en återkommande del av hennes liv och hon fortsätter idag att gå på enskilda samtal med jämna mellanrum.  

– Jag älskar Karin på Solrosen, hon har hjälpt mig jättemycket, säger Simone med ett stort leende.  

Karin och Simone har träffats regelbundet och samtalat under några år.  

– När jag blev 18 trodde jag att jag skulle bli utskriven, men då sa Karin ”du får stanna hur länge du vill”. Då blev jag jätteglad! 

Mer än bara samtal 

Med stöd från Solrosen har Simone fått hjälp att navigera i alla känslor som kommer med att ha en frihetsberövad förälder. Utöver samtalsstöd har hon varit med på flera av de aktiviteter som Solrosen erbjuder.  

– Vi har klättrat, bowlat och till och med varit på opera. Det var jättekul!  

Mellan några klunkar berättar hon att det idag kan kännas konstigt att komma till ett hem där det finns två stabila föräldrar, något hon själv inte haft.  

– När jag var liten var jag väldigt ledsen över det men ju äldre jag blev desto mer försvann den bilden mer och mer. 

Uppmaningen – “Våga testa” 

Till andra barn och unga som lever med en frihetsberövad förälder är Simone tydlig med hur bra Solrosen har varit. 

– Jag tyckte det var synd att jag inte började där tidigare, säger hon och skrattar. Det är verkligen inte lika läskigt som det verkar, man kanske har massor med tankar och fördomar om hur det kommer bli men det stämmer förmodligen inte, säger hon. Det finns inga krav, du får vara hur anonym du vill, du kan också bara komma dit och lyssna. Testa, om det inte är för dig så behöver du inte komma tillbaka. 

I sommar fyller Simone 19 år. Även om hennes pappa fortsätter i samma mönster står framtiden framför hennes dörr. Idag studerar hon modedesign och jobbar extra på en restaurang för att spara ihop pengar till att flytta hemifrån.  

– I framtiden drömmer jag om att läsa på Textilhögskolan i Borås, och om att en dag öppna en egen butik med egendesignade kläder. Eller kanske bli socionom och hjälpa andra ungdomar, avslutar Simone.