Berättelser och artiklar
Vår verksamhet är full av historier, människoöden och berättelser. Här kan du läsa några av dem och ta del av Räddningsmissionens arbete och uppdrag.
Eva Erlandsson, diakon och verksamhetsledare för Gatukyrkan skriver om strävan efter vila.
Gabriel bor på ett vandrarhem en vecka i taget. Sedan måste han söka sig till ett nytt ställe. Sina saker har Gabriel i ett källarförråd hos en bekant. – När man flyttar runt kan man inte ha en massa saker, säger han. Det var flera år sedan jag mötte Gabriel första gången på Räddningsmissionens frukostcafé. Ofta hejar vi lite kort i vimlet men den här dagen har vi bokat träff för att han ska berätta mer om sitt liv och varför han idag saknar en bostad.
Familjescout-gruppen i Lövgärdet marshmallows tillsammans! Målet är med familjescout är att familjer ska få umgås och sammansvetsas under roliga aktiviteter och att olika familjer från olika delar av samhället får mötas
”Åh vilket härligt spektakel!” utbrast en kvinna under allsången på Styrmansgatans gruppboende. Den årliga räkfrossan var en höjdpunkt som vanligt!
Räddningsmissionen har mött ensamkommande ungdomar sedan 2011, bland annat via sin fadderverksamhet som startade 2015. Sedan dess har 300 unga matchats med en fadder. Att vara fadder innebär att bygga en relation och vara en social kontakt för en ensamkommande ung människa. Tvillingarna Aref och Nasin har kommit från Afghanistan till Sverige och hör till dem som fått varsin fadder.
Eva Erlandsson, diakon och verksamhetsledare för Gatukyrkan skriver om barmhärtighet och hur det kan se ut i vårt samhälle.
Bland Räddningsmissionens boendeverksamheter finns två psykiatriboenden i centrala Göteborg. Där bor vuxna personer som på grund av sin funktionsnedsättning behöver stöd i vardagen för att få goda levnadsvillkor. Målet är att de boende ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt och stödet är utformat efter det behov varje individ har. Jannike Fast är medicinskt ansvarig för verksamheten. – Jag brinner för att förändra människors syn på psykiatrin, sägen hon.
Stefan och Karin hade två små barn när Stefan blev frihetsberövad. Samtidigt som han var häktad fick familjen kontakt med Solrosen.
– När du har fulla restriktioner som jag hade så blev Solrosen en mer direkt kontakt med familjen, säger Stefan. Jag inser nu hur mycket Solrosen var där för Karin. Vi hade inte klarat detta utan dem.