"Jag trodde jag skulle dö"

”När man tror att man hört det värsta så kommer det alltid någon med en ännu värre historia. Man är så imponerad av att det här kvinnorna ens står på benen.”

Efter flera polisrazzior i Stockholm där misstänkta sexköpare har gripits av polis pratas det nu mycket om sexhandeln i Sverige. Vi på Räddningsmissionen möter varje vecka kvinnor som är offer för prostitution och människohandel och kan bekräfta bilden som nu målas upp i medier. Att sexhandel är något som pågår, även i Göteborg och inget någon väljer frivilligt.Vår personal på vårt skyddade boende Ruth lever väldigt nära varje dag. Ruth är ett boende som Räddningsmissionen driver tillsammans med Skyddsvärdet. Hit välkomnas kvinnor som utsatts för prostitution, människohandel eller hedersrelaterat våld.

”Varje kvinna som kommer hit har en helt unik historia. Men det som förenar de som utsatts för människohandel, är att de kommit från väldigt eländiga förhållanden i sina hemländer. De blir lockade till Sverige med löftet om att de ska få jobba eller studera. När de kommer hit får de veta att de är skyldiga de som hjälpt dem att komma hit en stor summa pengar och att de måste betala av skulden. De blir fråntagna sitt pass och blir i många fall instängda i en lägenhet där de tvingas sälja sex” berättar Madeleine Forsén som jobbar som på Ruth. 

 Ruth är unikt eftersom det finns möjlighet att direktplacera kvinnor till boendet. ”I de här fallen är det inte läge att vänta på längre processer för att kvinnan ska få placering någonstans. Vi kan i princip ta emot kvinnan direkt när exempelvis polisen eller en privatperson ringer” säger Madeleine. 

När kvinnor blir placerade på Ruth är de traumatiserade och i chock. ”Vår uppgift är att vara en trygg plats. Så fort de kommit hit krokar vi arm med dem. Vi är vi med på alla läkarbesök, samtal med polisen, socialtjänst med mera. En viktig del av vårt jobb är att övertyga myndigheterna om behovet av hjälp och försvara deras rättigheter. Många av de kvinnor vi möter är ju även papperslösa, vilket blir en dubbelutsatthet i och med att de också bär på ett stort trauma” säger Madeleine. 

Personalen på Ruth vill bli någon kvinnorna kan lita på berättar Madeleine. ”De här kvinnorna har blivit svikna av så många omkring sig. När de kommer till oss är vi i många fall den första de kan våga lita på, på väldigt länge. Vi finns till för samtal och för tröst. Vi förmedlar hopp och berättar för dem att vi tror på dem! Vi talar om att vi har sett andra i samma situation, och det blir bättre. Det kommer komma dagar då du är glad igen. De är sådana kämpar de här kvinnorna! En kvinna sa att hon själv hade gett upp för längesen, men att hon valt att fortsätta kämpa för att hennes dotter inte skulle behöva leva samma liv som hon själv. ”

Och det blir bättre säger Madeleine. ”Det som berör mig mest i det här jobbet är när man ser ljusningen i deras liv. När de känner sig trygga hos oss och kan sova på nätterna. När de skrattar för första gången! Framtidstron som kikar fram när en kvinna börjar titta på lediga jobb. Vi har kontakt med kvinnorna även efter de flyttat ifrån oss, och nyligen pratade min kollega med en av kvinnorna på telefon. Hon berättade om roliga saker hon upplevt och att hon skrattade. När hon bodde hos oss i början hörde vi henne aldrig skratta. Det var fantastiskt att höra.”

Kvinnorna som bott på Ruth brukar inte vilja lämna. De säger ofta att personalen på Ruth har räddat deras liv.  ”Jag tänker att livet är ett pussel”, säger Madeleine. ”Även om vi är en väldigt liten pusselbit, så kanske vi gjorde något livsavgörande där och då. Det är en ynnest att få vara den trygga punkten för någon”.

Idag är det internationella kvinnodagen, vad skulle du vilja uppmuntra människor till idag? 

”Jag skulle vilja uppmuntra människor att våga se att kvinnoförtryck i olika skepnader är ett problem som är på riktigt och som finns nära oss alla. Det existerar i så mycket högre grad än vad vi tänker, även i Göteborg. Våga anmäl när någonting ser misstänksamt ut. Våga se och gör någonting.”