Ledare: I goda makters underbara omsorg

En mänsklighet under attack. Jag får nypa mig armen. Drömmer jag eller är det på riktigt? Dagarna i ända utsätts vi för ett bombardemang av en virusarmé som vill ta våra liv. Ammunitionen vi träffas av är ovanlig. Inte förrän om några veckor kommer det att synas vilka som träffades idag. Därför lever vi just nu i ett märkligt mellanrum. Torgen öde, spårvagnarna tomma. Och än så länge står många av respiratorerna lediga på Sahlgrenska. Men hur är det om några veckor? Några månader? Är det lugnet före stormen?

Många av de människor vi möter i Räddningsmissionen fruktar just nu för sina liv. Av goda skäl. Det är inte så enkelt att isolera sig när man inte har ett hem. Inte så enkelt att upprätthålla sin nykterhet när man är livrädd för att förlora allt. Inte så enkelt att följa myndigheternas rekommendationer när man inte förstår vad Anders Tegnell säger. (En av våra medarbetare fick i dagarna förklara för två kvinnor att det bara var runt en procent av de som fick Covid-19 som dog av det. De blev själaglada - de trodde att alla skulle dö.)

Något verkligt oroande är att Corona-viruset riskerar att slå väldigt ojämnt över befolkningen. Det finns tydliga tecken redan. De som hade det tuffast innan viruset kommer också vara de som tar mest stryk. Nyanlända, hemlösa, lågutbildade, missbrukare, fattiga och äldre - där är några grupper som ligger illa till. Hur kan vi skydda dem extra just nu? Vi har inte råd med ett Göteborg som slits isär ännu mer.

Det som kan ge en viss tröst är att vi människor är så skickliga på att lida. I miljontals år har vi tränats i denna konst. Vi lider när skördarna slår fel, släktingarna dör, kärleken uteblir, drömmarna raseras och vännerna sviker. Vi kämpar och sliter och stretar och strävar. Man kan undra var vi egentligen har fått den här kraften ifrån? Varför har vi inte bara gett upp? 

Och mer än så, vi är ju också mästare på att vara medmänniskor. Och just nu tycks denna medmänsklighet spira som aldrig förr. Plötsligt blir vi påminda om att vi i grunden är kreativa och sociala varelser som vill varandra väl. (Att det ska vara så lätt att glömma det!?) Utan att man vet hur det gick till står man plötsligt och pratar med en främling vid hållplatsen. Ställer en kasse mat utanför dörren hos en äldre granne man inte vet namnet på. Ringer upp en bror man inte velat prata med på sjutton år. Ingen vill ha detta ondskefulla virus, men tack och lov, också det för något gott med sig.

Så låt oss nu tillsammans utöva denna heliga medmänsklighet. Vi kommer att fixa också denna katastrof. Det kan ta veckor, månader eller år, men vi ska igenom det. Och skulle vi krokna kan vi alltid hämta kraft i en psalm:

”Med hjärtats tillit att Guds goda makter beskyddande och trofast kring oss står
vill vi tillsammans leva dessa dagar och tacksamt ta emot den tid vi får.

I goda makters underbara omsorg vi väntar lugnt vadhelst oss möter här.
Gud är hos oss var afton och var morgon, Guds kärlek genom varje dag oss bär.”

(Verser ur en psalm av Dietrich Bonhoeffer, skriven i fängelse 1944 några månader innan han blev mördad av nazisterna)

Emil Mattsson, direktor