Mod och hopp i rädslans tid

Om ett ord fick beskriva vår tid, vilket ord skulle det vara? Kanske ordet rädsla? Vi lever i en tid då vi är många som är rädda. Vi oroar oss för allt, stort som smått. Tänk om jag blir sjuk. Tänk om det händer något med mina barn. Tänk om pandemin slukar oss. Tänk om jag förlorar mitt anseende. Tänk om jag börjar se gammal ut. Tänk om jag blir av med mitt jobb. Tänk om mina vänner sviker mig. Tänk om jorden går under. Tänk om, tänk om, tänk om … Det finns ingen gräns för hur mycket vi kan oroa oss. Bäst att göra allt för förhindra det hemska att ske.

Och allt gör vi. Eller åtminstone väldigt mycket. Vi försäkrar oss, sätter upp övervakningskameror, följer våra barns alla steg med appar i mobilen, skapar riskanalyser, bunkrar upp mat, uppfinner b-, c- och d-planer, bygger staket och undviker nära möten med andra människor. Allt för att inte bli överraskade. Allt för att undvika att inte ha koll på läget. Allt för att motverka destruktionens krafter att ta över våra liv.

Allt detta är på sätt och vis förståeligt och mänskligt. Vi vill ju leva och leva gott. Vårt enda liv vill vi inte äventyra.

Men betyder detta att vi blir mindre rädda? Oftast inte tyvärr. Inte sällan leder bekämpandet av rädslor till ännu mer oro. Rädda människor riskerar också att bli farliga människor. Rädslan polariserar och tar ofta fram det sämsta ur oss. Vi blir svartvita och har svårt att se nyanser hos andra. God eller ond? Med eller emot oss? Rädsla kan också paralysera, det vet varenda förälder som försökt lära ett barn att åka skidor. Allt kan gå hur bra som helst, men så blir backen plötsligt lite brantare och rädslan anfaller. På en sekund är all åkförmåga som bortblåst. Så funkar rädsla i alla sammanhang. 

När änglarna mötte herdarna i julevangeliet var deras tre första ord: ”var inte rädda”. Naturligtvis var orden viktiga där och då, änglarna skrämde slag de oförberedda herdarna. Men kanske orden också har en djupare mening? En maning till oss alla att inte inrätta våra liv efter rädslans ”tänk om …” Istället, fatta mod, samla kraft, förstå att just du har en möjlighet att kämpa den goda kampen. Ditt liv är viktigt för den här världens bästa. Visst kan det hända att du misslyckas, men är det så farligt? Värre saker har väl hänt. Och en och annan tvingas kanske till och med att sätta livet till för sitt mod, men till och med det kanske man kan leva med?

Vi går snart en ny jul till mötes. Återigen ska vi minnas tonårsflickan Marias mod när hon tog emot det lilla barnet. Detta sällsamma barn som skulle bli världens frälsare, men innan dess bli hånat, föraktat och dömt till döden. Tänk om Maria hade vetat vad hon gav sig in på när hon valde att säga sitt ”ja” till Gud? Vilken tur att hon inte fyllde i några riskanalyser eller konsekvensbeskrivningar inför det avgörande valet. Hon valde det rätta, valde det goda, lade rädslan åt sidan och litade till försynen.

Nu är det snart jul i vår stad. Tänk om vi i denna mörka tid kunde starta en rörelse av mod och hopp istället för missmod och hopplöshet. Tänk om vi kunde se varje människa som en potentiell gåva, inte någon vi ska skydda oss ifrån. Tänk om vi faktiskt försökte leva som om ljuset var starkare än mörkret. En sådan ”tänk om”-rörelse vill åtminstone jag fortsätta att drömma om och arbeta för. En välsignad jul önskar jag er alla! 

/Emil Mattsson, Direktor Räddningsmissionen