”Detta är som ett hem för mig!”

Det är vintermorgon på Räddningsmissionens jourboende 35:an mitt på Linnégatan. Frukosten är framdukad och ett par gäster sitter och äter. Mackor, kaffe, ägg och fil. Någon smiter ut innan frukost och några är kvar på sina rum.

– Idag har vi haft ett par gäster som gått iväg riktigt tidigt, vid 5-6-tiden, berättar Peter Lindh, som jobbat det ”sovande” nattpasset. Vi är alltid två på natten, en som är vaken och en som sover, säger han.

På boendet finns plats för 12 gäster.

– Men då får någon sova i TV-rummet, säger Peter. Vi har 10 rum, varav fyra med dubbelsängar, men ibland vill gästerna inte dela rum, då brukar vi erbjuda en säng i TV-rummet så behöver bara två gäster dela rum.

In till köket kommer en av gästerna. Han är nyduschad och slår sig ner vid bordet. Han heter Hamid och är 45 år.

– Det är fantastiskt här på 35:an, säger han direkt och lyser upp. Det är verkligen som ett hem för mig. Personalen är fantastisk och har hjälpt mig i över ett år.  

Hamid flyttade hit från Malmö för två år sedan där han hade jobb och flickvän, innan tillvaron slogs i spillror.

– Jag flyttade till Sverige för att jobba. Jag har pluggat företagsekonomi och mänskliga rättigheter drev ett eget företag. Men så blev det dåliga tider och företaget gick i konkurs. Jag förlorade allt.

Nu går han en kurs på Arbetsförmedlingen och tillbringar mycket av sina dagar på olika bibliotek runt om i staden. Men det är svårt att få bostad om man inte har jobb och fast inkomst.

– Jag har testat några olika boenden, men det har inte fungerat, berättar Hamid. Jag har inga problem med sjukdomar eller missbruk, utan har hamnat på fel ställen. Nu står jag i bostadskö, men många boenden har jag inte råd med.

Efter frukosten ska Hamid gå till ett bibliotek, berättar han.

– Det är ingen kurs idag, så det blir nog lunch i Johanneskyrkan. Där är det också bra.

Hamid är trots allt positiv om framtiden och hoppas att han kommer att få ett jobb och så småningom en egen bostad.

Klockan 10.00 är boendet tomt och Peter och hans kollegor plockar undan frukost och städar rummen. Sedan väntar några timmar administrativt arbete, då de kontaktar olika myndigheter för att hjälpa några av gästerna vidare i livet.

35:an öppnar igen vid åtta på kvällen. Då har gästerna fått ett rum på boendet via kommunens uppsökarenhet.

– Det är vi och ett boende på Dahlströmsgatan som tar emot gäster via uppsökarenheten, berättar Peter.

På kvällen erbjuds ett mål varm mat som tillagas av Räddningsmissionens kök i MatRätts-butiken i Rannebergen.

– Tidigare hade vi bara soppa på kvällarna, berättar Peter. Det tyckte gästerna blev lite tjatigt, så den varma maten vi får nu är mycket uppskattad.

När gästerna kommer på kvällen är många trötta och de flesta vill bara komma in på sina rum och sova. Några duschar och några hänger lite i TV-rummet.

– Det är ofta lugnt här, säger Peter. Alla vill ha lugn och ro bara vila ut. Ibland kan det bli lite gruff, men det är ytterst sällan.

35:an är öppet varje dag, året runt. Även jul. Det finns inget traditionellt julfirande här, men Peter berättar att man ofta får inbjudningar från någon restaurang i närheten.

– Ja, det brukar alltid vara någon restaurang som vill bjuda in oss eller som skänker mat till oss. Vi har ätit både turkiskt och grekiskt på julen här, skrattar han. Ibland hänvisar vi till något annat öppet ställe med julfirande, som till exempel Posthotellet. Annars blir det en lugn julhelg här.

Återstår att se om det blir fullt även denna kväll. Kanske blir det läge att bädda i TV-rummet igen.