Glad påsk!
Glad påsk!
I år firade jag påskgudstjänst i en kyrka i Närke. Vi var inte många i kyrkan, och de flesta av oss såg i ärlighetens namn inte helt uppståndelseglada ut. Men de svåra förutsättningarna till trots gjorde prästen sitt yttersta för att mana fram glädjen. Hon klev upp i predikstolen, en sån där hög som inte används så ofta idag, och höll en brinnande predikan om hur kvinnorna kom till den tomma graven. Och återkommande i sin predikan ropade hon ut "KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!". Eftersom församlingen kanske inte riktigt var i feststämning, matchade vårt svar aldrig prästens rop, men vi viskpratade åtminstone fram: "ja, han är sannerligen uppstånden". Jag är imponerad av prästen som inte gav sig, som fortsatta att elda på. Vi behöver ibland någon som väcker oss eftersom likgiltigheten, smärtan och sorgen ofta ligger närmare till hands än glädjen och hoppet.
Kanske världen är en parallell till gudstjänsten i Närkekyrkan. Tiderna är svåra. Påminner kanske mer om fastan än om påsken. Hur ska det gå för vår värld och för våra barn i en tid med accelererande klimatförändringar, brutala krig, rasande AI-utveckling, ökad fattigdom, nedmontering av demokrati och längtan efter enkla svar och totalitära ledare? Det är lätt att bli uppgiven. Och i denna tid behövs människor som faktiskt kan se hoppfullt på framtiden, som vågar tro och arbeta för en bättre värld.
På Räddningsmissionen lever vi nära mycket som inte fungerar i samhället. Ofta blir vi förtvivlade när vi ser att människor lider. Men på något sätt får vi inte ge upp. För livet har segrat över döden, ljuset över mörkret. Det kommer att gå väl en vacker dag. Det hoppet är vårt bränsle. Så låt oss, trots att vi kanske blir pinsamma, ibland få sväva iväg som citronfjärilar trots att omgivningen kan synas mörk. Och trots att påsken kan kännas avlägsen får vi önska varandra: Glad påsk! Det kommer att bli bra!