Miroslawa: "Jag gillar att träffa alla olika människor på soppmässorna."

Hon blev inte nunna, utan volontär på Räddningsmissionens soppmässor. – Ibland tänker jag att det var Guds plan att jag skulle göra detta, säger Miroslawa, en av Räddningsmissionens många volontärer. Soppmässorna har blivit en viktig rutin och kär gemenskap för Miroslawa. Numera ser hon gästerna och volontärerna som en stor släkt.

Text Eva Erlandsson
Foto: Stina Gränfors

Miroslawa som 22-åring.
Polen 1977.

En sommarmorgon för 5 år sedan ringde telefonen. Det var från utlandet. Miroslawas båda söner var på semester och hade vurpat på en motorväg. Den yngre låg på intensiven, men hon fick beskedet att de hade haft något av änglavakt. De skulle klara sig. Hon blev chockad och rädd, men också mycket tacksam. ”Det var som att jag fick dem tillbaka.”

Miroslawa, eller Miro Miro, som hon kallas, kom till Sverige 1988. Som ung
i Polen hade hon varit engagerad i katolska kyrkans sociala arbete och haft tankar på att bli nunna. Efter ansökan till ett kloster fick hon svaret att hon först skulle skaffa sig en utbildning. Sedan var hon välkommen att höra av sig igen. Men när utbildningen väl var klar var hon både gift, mamma och disputerad i kemi. Så med man och två små barn hamnade hon i Sverige i stället.

”Det var som att jag fick dem tillbaka.”

”Först bodde vi i Katrineholm. En dag ringde en professor från Chalmers och hade hört talas om mig. Han ville att jag skulle komma på intervju, och kort därefter började jag arbeta på Chalmers med forskning och utveckling.”

Efter 12 år gick hon över till Volvo. Miro har trivts bra med sina arbeten, men visst har det legat en bit ifrån drömmen om att som nunna få hjälpa t ex spetälska på Madagaskar.

Några veckor efter sönernas trafikolycka återvände de till Sverige. Miro kunde inte släppa tanken på hur det hade kunnat sluta. Hon kände att hon ville visa sin tacksamhet, ville börja göra något konkret för andra människor. Via facebook började Miro läsa om Räddningsmissionen och Soppmässan. Det behövdes volontärer och för Miro passade det bra i omfattning och tid.

”Jag är med de flesta tisdagar. Om jag någon gång har förhinder känns det som att det fattas något. Jag har liksom blivit beroende.”

"Om jag missar soppmässan någon gång, känns det som om något fattas."

”Vi ses strax före fem och börjar förbereda. Vi är ganska många volontärer och väldigt olika. Och även gästerna lär man ju känna. Det har blivit som att träffa sin stora släkt. Alla är individer. Jag uppskattar det så mycket. På jobbet är folk mycket mer lika. Där handlar det mest om teknik. ”

”Sedan tycker jag om själva mässan också. Den
ger kraft för en ny vecka. Både med predikan och musiken. Och att alla är välkomna att ta emot nattvard. När jag växte upp skulle man bikta sig först och vara tillräckligt fin. Men här säger pastorn till alla: Du är välkommen, allt är färdigt.”

Under Soppmässorna träffar Miro ibland landsmän från Polen. Många av dem är fattiga och har det svårt.

”Jag brukar prata med dem. Någon gång har jag tänkt att jag skulle vilja bjuda hem några av dem, och kanske låta dem bo hos mig. Det är hemskt att veta att de är ute och fryser. Men jag förstår att det inte skulle gå. Jag jobbar ju hela dagarna. Och de får hjälp av Räddningsmissionen och kommer till Soppmässan. Att vara välkommen och få varm mat. Det är också värt något.”

”Ibland tänker jag att det var planerat hos Gud att jag skulle få göra detta. Jag blev inte nunna, men jag är volontär på Soppmässan!”

Nattvard

Nattvarden firas till minne av Jesu sista måltid med lärjungarna. Men nattvarden är inte bara en minnesmåltid, utan också ett heligt skeende. I nattvarden tror vi att vi blir indragna i Jesu död och uppståndelse. Gud är närvarande. Gud förlåter oss för det vi har gjort fel. Vi får ett löfte om ett evigt liv och vi får ny kraft.

”Vi firar inte nattvard för att vi är kristna, vi är kristna för att vi firar nattvard.”
– Peter Halldorf

VÄLKOMMEN TILL SOPPMÄSSAN

En Nattvardsgudstänst där vi också äter en varm måltid tillsammans som man inte behöver betala för.

Tisdagar 18.00 i Matteuskyrkan, Majorna Fredag 12.00 i Betlehemskyrkans kapell. Med uppehåll runt jul och under sommaren.