De har just kommit hem efter semestern i Grekland. Vi möts på ett café vid Järntorget. Natalia, 49, är tillbaka på sina jobb. Dottern Katarina, 17, har börjat sitt andra år på Schillerska gymnasiet och den 12-åriga sonen är på fotbollsträning. De bor numera i en bra lägenhet i Frölunda. När familjen, för 4 år sedan, besökte Räddningsmissionen första gången var situationen helt annorlunda.

Natalia är född i Ukraina där hon utbildade sig till både sjuksköterska och skogsingenjör. Som 25-åring gick flytten till Grekland. Där fanns bättre jobb.

– Jag mötte min man i Grekland, där föddes barnen och det var där jag blev kristen, berättar hon.

Mannen var från Syrien och 2008 bestämde de sig för att flytta dit. Men efter några år kom kriget. De flydde till Sverige och fick ganska snart permanent uppehållstillstånd.

Bodde tre familjer i en trerummare

Efter att ha blivit lurade på en lägenhet sökte de upp Räddningsmissionen.

– Vi bodde 3 familjer i en trerummare. Vår familj hade bara ett litet rum. Jag kunde inte språket, jag visste inte hur vi skulle kunna få hjälp.

Sedan dess har Natalia flera gånger tagit kontakt med Räddningsmissionen. Det har handlat om skolor till barnen, om mobilabonnemang som varit svårtolkade och om att prata och be tillsammans.

– Som invandrare måste man skaffa sig kontakter. Jag gick direkt till en kyrka här i Sverige. Där träffade jag människor som hjälpte mig med mina första städjobb.

Förra hösten hade Natalia skrivit på ett kontrakt med ett företag som Arbetsförmedlingen ordnat. Men det var mycket låg lön och det gav ingen rätt till varken Ob-tillägg eller övertidsersättning. Hon kände sig lurad.

– Jag gick till Räddningsmissionen och de hjälpte mig att förstå kontraktet, och att det var olagligt. De rekommenderade mig för ett jobb på ett äldreboende och där blev det mycket bättre. Jag fick provjobba 1 dag. Sedan sa de att de ville ha mig.

Lever ett bra liv nu

Nu har Natalia tre jobb. Som vårdbiträde, som personlig assistent och som städare. 

– Det är bra villkor och Gud har hjälpt mig med allt, säger Natalia nöjt.

Natalia talar numera mycket bra svenska. Förutom ukrainska, ryska, grekiska och arabiska. Hon har en hälsning till andra flyktingar som kommit till Sverige.

– Språket är viktigt, och att man tar enkla jobb och försöker att göra sitt bästa. Ge och ni kommer att få.

Idag hjälper Natalia och hennes familj andra som lever under tuffa förhållanden.

– Vi skickar pengar till två tonårspojkar i Grekland som saknar föräldrar. Jag kände deras mamma från kyrkan. Hon dog i cancer. Och ibland skickar vi pengar till Ukraina. Där är det mycket, mycket fattigt. Tänk att vi har det så bra att vi kan hjälpa andra, avslutar Natalia.