“Jag vill vara med och förändra liv med mina erfarenheter” 

När Jessika var 19 år vändes hennes liv upp och ner - hennes pappa hade försökt ta livet av hennes mamma. Nu, 11 år senare, har Jessika omvandlat sin upplevelse till erfarenheter som hon vill använda för att hjälpa andra. 

– Jag insåg att mitt liv inte kan göras om, men att det jag varit med om kan hjälpa andra människor i en liknande situation, säger Jessika. 

Från att ha levt ett helt vanligt liv som vilken tonåring som helst förändrades tillvaron för Jessika drastiskt på en dag. Allt började när hon kom hem från en resa till Slovenien där hon tävlat i SM i hiphop-dans, berättar Jessika.  

– Min syster hämtade mig på flygplatsen. Egentligen skulle jag hem till pappa då, men i stället körde vi till mamma. Där fick jag veta vad som hade hänt och att pappa blivit häktad. Och helt ärligt minns jag inte så mycket mer. Situationen blev för mycket att hantera vilket senare resulterade i black outs och minnesluckor.  

Jessikas föräldrar hade under några år haft det tufft i sin relation och till sist separerat.  

– Pappa hade svårt att hantera det som hänt och mådde en tid väldigt dåligt. Jag minns att jag sa till honom innan jag åkte till Slovenien: ”Gör inget dumt nu”. Visst var jag orolig för honom, men aldrig trodde jag att något sådant här skulle hända. 

Under rättegången tvingade Jessika sig själv att sitta med för att få full förståelse för vad som skett. Men det var jobbigt att sitta där, medger hon. 

– Rättssalar har ju en väldigt tydlig mittgång, så varje gång när jag kom i lokalen behövde jag ta ställning till på vilken sida jag skulle sätta mig – mammas eller pappas. Jag försökte alltid så gott det gick sätta mig nära mittgången. För trots det som hänt älskade jag ju fortfarande pappa. Jag hade ju alltid varit hans flicka och har så många fina minnen av honom som förälder. Dessutom hade mamma sagt till mig att: ”den enda som kan finnas där för din pappa nu är du”. Jag förstår hennes intention i det hon sa, men orden lade också en stor tyngd på mina axlar. 

Utfallet efter rättegången gjorde att Jessikas pappa hamnade i fängelse. Då landade ansvaret på att lösa alla praktiska saker på Jessika. Stor del av hennes tid gick ut på att prata med jurister, försöka förklara för telefonoperatörer vad som hänt, säga upp abonnemang och prenumerationer, betala räkningar och se till sin pappas hus.  

I samtalet med Jessika märks tydligt hennes driv och engagemang. Hon är helt öppen och duckar inte för några svåra frågor. Dalmålet förstärker hennes positiva attityd till livet. 

– När man ställs inför en sådan här situation hamnar man i en form av autopilot-läge. Jag var tvungen att göra de här sakerna. För att hantera det hela dränkte jag mig själv i jobb. Men på kvällarna, när tillvaron saktade ner och tankarna hann få plats, var det alltid jobbigt och jag grät mig ofta till sömns. Jag pratade knappt med någon utan bar på det tunga själv. 

När Jessika var 24 år gick hon in i väggen och hamnade i en depression på grund av allt hon var tvungen att hantera. Tiden därefter var tung, men en inneboende styrka gjorde att hon orkade fortsätta. Hon fick hjälp av en psykolog och en personlig tränare för att stärka kroppen både fysiskt och psykiskt. Hon hittade mentala nycklar för att klara av vardagen, och till slut insåg hon att det som hänt inte är hennes fel eller hennes ansvar.  

Så småningom, efter några år, ledde denna insikt till en längtan att hjälpa andra människor i liknande situationer. Jessika letade efter vilken hjälp man kan få och hittade bland annat Solrosen. Hon är helt säker på att om hon fått stöd från Solrosen så hade det hjälpt henne i den situationen hon befann sig i.  

– Jag brukar säga att jag förlorade fem år av mitt eget liv för att jag levde min pappas liv. Räkningar, telefonsamtal, möten. Allt som egentligen var hans ansvar tog jag på mig. Hade jag haft stöd från Solrosen hade jag kunnat avbryta dessa måsten tidigare. Jag hade förstått att det inte var mitt fel. Att jag inte är ensam. Jag hade aldrig läst eller hört om någon som varit med om samma sak. Ingen såg mig och min situation, men jag vet att Solrosen hade gjort det och stått på min sida, säger hon. 

Efter att ha sett det arbete som görs kände Jessika att hon också vill vara med och påverka. Efter mycket research, kontaktskapande och insamling av information startade hon sitt företag – Jessikasstory. Genom företaget utbildar och föreläser hon om att vara en nära anhörig till en person som frihetsberövas. Hon har hållit sitt eget TED talk, sommarpratat och varit med i flera olika poddar. Hon är konsult, håller workshops och är även certifierad sorgbearbetare.  

– Just nu är min dröm och mitt mål att få se nationella riktlinjer bli till verklighet. Det känns fint att veta att jag har Solrosen med mig i det arbetet. Även om jag inte hittade till dem när saker var som värst är jag så glad att ha dem med mig nu, och slussar alltid vidare personer som kontaktar mig med liknande erfarenheter till dem. Jag vill vara med och förändra liv och situationer, idag och för kommande generationer.