Ledare: En ljuständningsorganisation

Vi tänder ljus på Räddningsmissionen. I frukostcaféet, på soppmässorna, på huvudkontoret, i personalgrupper och på storsamlingar. Vecka ut och vecka in. Ljus som tänds. Ljus som brinner ner. Vi är en ljuständningsorganisation, det är en del av vilka vi är.

Ljusen uttrycker vår tacksamhet. Vilken fantastisk värld vi får leva i - trots allt. Och Göteborg, hur magisk är inte den här staden? Vi uttrycker tacksamhet över att våra hjärtan slår, att barn leker och skrattar på skolgårdarna. Ljus för människor som hankar sig fram ännu en dag. För mirakel som sker, stora som små.

Varje vecka brinner ljusen också för det som är smärtsamt, det som tynger. Det hårdnade samhällsklimatet. Den dystra globala utvecklingen. Orättvisorna. Vi tänder ljus för hon som tog ett återfall och för han som för en ojämn kamp med sina inre demoner. Vår egen oro, som kan kännas större än vi orkar bära.

Ljuset är en oöverträffad symbol för hoppet. Det där ofattbara att ett enda pyttelitet fladdrande ljus kan fördriva ett massivt mörker. Därför är det som att ljusen också ropar till oss: Tro inte att de små handlingar ni gör är meningslösa! Ge aldrig upp, sluta aldrig kämpa! Det kommer en dag då allt ska bli bra igen!

Ljusen förenar. När vi tänder ljus är vi inte höger eller vänster, givare eller mottagare, troende eller icketroende. Vi är människor som möts. I de tända ljusen kan vi lägga vår bön, våra förhoppningar och vår längtan. Vi önskar att våra små ljus kan bli en lägereld, att de kan samla människor i en splittrad och polariserad tid.

Stearinljus borde väl ha varit med i förslaget på ny kulturkanon? Stöpa ljus är en svensk hantverkstradition och vanlig pysselaktivitet, särskilt i juletid! Och vi älskar ju att tända ljus i det här landet. Hur många säger inte: ”jag vet inte direkt om jag tror, men jag brukar ibland gå in i en kyrka, tända ett ljus och sätta mig en stund”. Ljuset ger kraft. Eller som nu i december där IKEA:s doftljusavdelningar blir som en övertydlig bild av vårt oändliga behov av lindring från mörkrets kompakthet. För många av oss är adventsljusstakens första ljus en helig stund, som rymmer ett extra kraftfullt hopp.

Vi lever i en tid då längtan efter ljus och hopp växer sig allt starkare. Vi kan tända ljus, men vi kan också försöka vara ljusbärare. Hur skulle det kunna se ut den här decembermånaden? Vilket telefonsamtal skulle du kunna ringa? Vilken granne har du som skulle uppskatta ett besök och en påse bullar? Finns det någon i din bekantskapskrets som kämpar med sin livssituation och som du skulle kunna ge lite tid?

Till sist: God jul och tack för att du stöttar vårt arbete! Ett ljus i taget bygger vi ett värdigt samhälle för alla.