Debatt: Hemlöshet är inte ett naturtillstånd

Vilket engagemang! Sällan har vi blivit så nedringda och mejlbombade som de senaste veckorna. Privatpersoner, kyrkor, aktivister, kommunala chefer - alla hör av sig och undrar hur vi ser på situationen för hemlösa under kylan och hur man konkret kan hjälpa till. Och politikerna vaknar till liv, plötsligt går debattens vågor höga både på nationell nivå och i kommunstyrelsen i Göteborg. Det är som att den bistra vintern plötsligt hjälper oss att lida med människor som saknar ett eget hem när natten kommer. Stelfrusna fingrar och köldskadade öron här i Sverige, hur kan det få vara så?

Frågan om hemlöshet är både enkel och svår. Enkel såtillvida att det är en mänsklig rättighet. Rätten till bostad finns inskriven i Regeringsformens andra paragraf och borde därför vara en av de viktigaste frågorna för samhället att fokusera på. Men hemlösheten är också en komplex fråga, inte minst i en global värld. Den sätter fingret på det komplicerade förhållandet mellan universella mänskliga rättigheter och det nationella medborgarskapet. Vilka åtagande ska och bör landets kommuner göra för att möta upp alla som vistas innanför kommunens gränser?

I debatten kan det låta som om att Göteborgs stad har stått helt handfallna inför kylan. Det stämmer inte. Staden har en relativt god beredskap att erbjuda tak över huvudet för personer som befinner sig innanför välfärdssystemen. Ett exempel är ett boende för akut hemlösa som Räddningsmissionen driver i samverkan med Göteborgs stad. Under de senaste veckorna har vi utökat antalet platser på boendet och öppnar också upp ytterligare för ett antal sovande personer tillsammans med Linnéakyrkan. Men ingen har hittills behövt stängas ute under de senaste veckorna, tvärtom har det alltid funnits platser lediga. Inte många, men några.

Det i sig betyder förstås inte att det inte finns personer som lider av kylan. Kommunen har svårt att nå alla med sina insatser och det finns också ett antal individer som har större förtroende för civilsamhällesaktörer än av det offentliga. Utöver dessa finns också många mer eller mindre permanent bosatta i Göteborg som saknar det skydd som ett svenskt medborgarskap ger. Här behöver därför kommunala insatser kompletteras och förstärkas med civilsamhällets resurser. De senaste veckorna har Räddningsmissionen startat tillfälligt boende i en kyrka tillsammans med ideella föreningen Agape, och Stadsmissionen har öppnat Johanneskyrkan. Att civilsamhället behöver steppa upp för att möta akut nöd är helt naturligt. Vi är i regel bättre på att skapa flexibla och snabba lösningar för personer oavsett juridisk status än vad kommunen är. Att ingen ska behöva sova ute när det är kallt är allas vårt ansvar. Ett stort tack till alla generösa göteborgare som har skänkt pengar de senaste veckorna för att möjliggöra för detta arbete.

Vad är det då som brister? Framför allt detta: avsaknaden av gemensam planering. När vi nu har levt med extrem kyla några veckor kan vi konstatera att mycket gjorts rätt. Räddningsmissionen, Agape, Stadsmissionen och Göteborgs stad har alla gjort viktiga insatser. Men inför kommande år skulle vi behöva planera för gemensamma strategier innan kylan kommer.

Det som de kalla vinternätterna också sätter fingret på är att vi är i behov av en nationell hemlöshetsstrategi. Utan en kraftfull nationell strategi kommer vi inte att kunna få ner hemlösheten. Oavsett medborgarskap och juridisk status ska inte människor behöva sova utomhus i ett välfärdssamhälle som Sverige. Vårt grannland Finland utformade en nationell hemlöshetsstrategi 2008 och har sedan dess blivit det enda landet i EU där hemlösheten minskat dramatiskt. Det skulle den kunna göra även här om det skapades politiskt tryck, resurser och samordning.

Fick jag önska mig en enda sak av vår nya bostadsminister Märta Stenevi är det detta: ta hemlöshetsfrågorna på allvar! Hemlösheten drabbar inte bara de hemlösa själva, den är en stor belastning för hela samhället. Hemlöshet är heller inte som många tror ett naturtillstånd. Det finns gott om evidensbaserade verktyg för att minska den om man vill, vågar och tillsätter resurser. Om kylan kunde få vår regering att inse detta ska vi tacka Gud för den kalla vintern 2021. Det var då det vände.

Text: Emil Mattsson

Publicerad i Expressen 14 februari