1952-2022
6 september, 2022
En ledare av Emil Mattsson
Sjuttio år av Räddningsmissionen i Göteborg. Sjuttio år av ihärdig kamp för mänsklig värdighet. Sjuttio år av möten med människor i samhällets utkanter. Sjuttio år av engagerade medarbetare och frivilligkrafter. Sjuttio år av att försöka se människors skapandekraft, potential och resurser istället för att offerstämpla. Sjuttio år av att vara ställföreträdande hopp för de som bara ser mörker. Sjuttio års slit med att få ekonomin att gå ihop på sista raden. Sjuttio år av både god samverkan och tuffa konflikter med kommunen. Sjuttio års försök till möten i ögonhöjd.
Så vad har varit Räddningsmissionens största bidrag under dessa år? Arbetet för människor i hemlöshet och social utsatthet? Solrosen, verksamheten för barn med föräldrar i fängelse? LSS-verksamheterna? MatRättsbutikerna som säljer matsvinn till människor i fattigdom? Communityskolan?
I somras läste jag Göran Rosenbergs senaste, boken med den svåra titeln: ”Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek”. En spännande biografi som skildrar den märkliga rabbinen Marcus Ehrenpreis liv. Ehrenpreis föddes i Lemberg, nuvarande Ukraina, levde i en lång rad europeiska länder innan han kom till Stockholm för att bli översterabbin på 1920-talet. När denna rabbin, som då var en av den tidens mest tongivande judiska intellektuella vågade sig på att formulera judendomens viktigaste bidrag till mänskligheten var hans enkla svar: tron att varje människa är skapad till Guds avbild.
Gäller det oss också? Räddningsmissionens kanske största bidrag under dessa sjuttio år är vår människosyn. Varje människa är så mycket mer än bara biologi, så mycket mer än bara det hon kan prestera, så mycket mer än bara hennes yttre. Du, jag och varje människa vi möter bär Skaparens fingeravtryck i oss. Vi är alla viktiga, värdefulla, okränkbara och oersättliga. Oavsett vem du är, vad du har gjort, vilka omständigheter du har trasslat in dig i så har du Guds stämpel inpräntad i dig. Du är Guds avbild.
Att se människor på det sättet vill vi träna oss i på Räddningsmissionen. Och vi gör det oavsett vad vi själva har för personlig tro. Några av oss är starkt troende, andra inte. Men oavsett vill vi träna blicken och se varje människa som om hon är värdefull och helig. Ibland är detta lätt. Vem har inte mött den där fantastiska människan som fullkomligt strålar av det goda? Men vi har också alla mött människor där det känns svårt, nästan omöjligt, att se gudslikheten. Men även där finns släktskapet med Gud om vi koncentrerar oss på att se det. Det är så vi gör på Räddningsmissionen, tränar oss i den blicken.
Kanske skulle hela vårt samhälle behöva ha mer av de ögonen? För kan man egentligen tala om människovärde och mänskliga rättigheter om allt som finns bara existerar utifrån kosmiska tillfälligheter? En tillvaro utan något som är heligt riskerar att bli en cynisk värld där makt går före rätt och där människor bedöms enbart utifrån vad de presterar. Så låt oss hålla fast vid tron på människan som älskad och värdefull i minst sjuttio år till, vår värld behöver det.
”I’m gonna look twice at you
Until I see the Christ in you
When I’m lookin’ through the eyes of love
I’m gonna look twice at you
Until I see the Christ in you”
- The Waterboys 2023