70 år av utmaningar och framgångar

Räddningsmissionen fyller 70 år! Med anledning av det bjöd vi efter stängningsdags in några tidigare ledare och direktorer tillsammans med vår nuvarande direktor, till vårt Frukostcafé. Över en kopp kaffe blev det ett intressant samtal och kärt återseende. Tillsammans spänner de över 35 år av ledarskap på Räddningsmissionen.

 

”Oj, vilken känsla. Det var ett tag sedan man var här”.

”Tänk vad många morgonböner vi har bett i det här rummet!”

Bosse Eriksson, Karl-Erik Ängerheim, Anna Lönn Lundbäck och Emil Mattsson sätter sig runt bordet. Några timmar tidigare har caféet varit fullt av människor i social utsatthet. Frukost serverades och folk fick hjälp med olika saker. Så som det har skett i så många år.

”Där borta bakom köket hade jag mitt kontor, allt var ju samlat i början. Vi satt vägg i vägg med Frukostcaféet”, säger Bosse.

Stolta stunder

När jag frågar efter saker som de är extra stolta över från sin tid som ledare på Räddningsmissionen fylls rummet av entusiasm.

”Vi kom till just den här fastigheten 1987 och skulle fylla den med boenden. Jag fick anställa personal, samarbeta med kommunen om avtal och vilka målgrupper vi skulle vända oss till. Vilken utmaning och så spännande! Visst hade jag erfarenhet, men det här var något helt annat”, beskriver Bosse.

“Det var roligt att Räddningsmissionen växte så mycket. Samtidigt gällde det att hålla balansen i det och satsa på rätt saker. Jag minns när de ringde från Kriminalvården och sa att Odd Fellow ville satsa 30 000 kr på något för barn som har föräldrar i fängelse. Trodde vi att vi kunde göra något? Vi tackade ja till pengarna och utmaningen. Tänk att vi vågade! Det var det som sedan blev Solrosen, en erkänd och omfattande verksamhet som är till stor hjälp för barn och anhöriga till intagna i Kriminalvården. Idag är de 10 anställda har jag förstått”, berättar Karl-Erik

”Det finns mycket. Att vi startade Lisagården är jag till exempel stolt över. Det var ett kvinnoboende på Hisingen. Jag minns intervjuerna med några av dem vi anställde. Det blev en bra stämning där, det vi brukar kalla RM-anda”, berättar Anna.

”Att få vara med och starta nya saker är fantastiskt. MatRätt, Communityskolan, Gatukyrkan och mycket annat. Börjar man rabbla upp saker så missar man alltid något. Men vi vill göra skillnad och växa i det vi kan göra riktigt bra. Det är jag stolt över”, berättar Emil.

”Det kan också handla om enskilda människor vi mött”, inflikar Bosse. ”Jag minns en kvinna som hörde hemma i en kranskommun. Hon hade mycket stora svårigheter men det fungerade bra på vårt boende. Plötsligt drog kommunen in hennes rättighet till att vara kvar hos oss. Jag blev så arg att jag skrev till Länsrätten. De gick på vår linje och gav kommunen bakläxa så hon fick stanna. Det kändes fint”.

Utmaningar

När jag frågar om utmaningar i uppdraget blir stämningen mer allvarsam. Samtliga säger att de legat vakna på nätterna och undrat om just man själv kommer att bli den siste direktorn på Räddningsmissionen. Den som var ledare när inte ekonomin höll längre.

Även dilemman kring att fatta tråkiga beslut nämns.

”Det är tufft när man måste lägga ner saker som är bra och fatta beslut som drabbar enskilda människor. Vi vill ju mötas i ögonhöjd, och ha Jesus som förebild. Samtidigt kan man inte riskera hela organisationens överlevnad för att behålla ett boende som inte får tillräcklig beläggning”,
beskriver Emil och Anna.

Att göra rätt saker är en fråga som både är en utmaning och det mest givande med uppdraget. Runt bordet pratas om att inte springa på alla bollar som är möjliga. Det finns alltid stora behov, många goda krafter och idéer. Samtidigt ska det inte bli alltför sårbart och spretigt.

”Om kommunen ber om hjälp med något behöver man veta att det finns en långsiktig hållbarhet i det. Där blev vi lite brända ibland”, påpekar Karl-Erik.

Relationen till media och att få publicitet kan vara en annan utmaning.

”En gång fick vi hård kritik av Uppdrag Granskning, berättar Anna. Ibland kan man av integritetsskäl inte riktigt svara på vad som hänt. Det kan vara utsatta människor som mår väldigt dåligt och som har varit inblandade i något. Jag säger inte att vi var perfekta i allt, men att bli oskyldigt anklagad och inte få lov att förklara. Det var tufft!”

Tankar framåt

Nu fyller Räddningsmissionen 70 år. Vilka råd vill ni skicka med in i framtiden?

”Samverka mycket. Med det offentliga, företag och andra organisationer. Ta vara på huvudmännen, försök att få med dem. Vi jobbade mycket med det på min tid och jag tror att det är bättre engagemang bland dem idag. Det där med värdegrunden och rötterna är jätteviktigt”, säger Karl-Erik

”Var inte bara händer och fötter för att hjälpa människor. Ett minst lika viktigt uppdrag är att vara röstbärare”, fortsätter Anna. ”Satsa på det! Ni har direktkontakt med så många utsatta människor. Skriv och berätta! Genom det kan ni också göra mycket skillnad!”

”Jag tror det vore bra om huvudkontoret låg närmare verksamheten. Jag förstår om det är svårt nu när ni är så många. Men det gör något med en. I övrigt är jag glad för dig Emil och önskar dig lycka till i ditt uppdrag. Det var jätteroligt att komma hit”, avrundar Bosse.

Vi avslutar med att be tillsammans. Vi tackar Gud för Räddningsmissionen. Vi ber om nåd, klokhet och välsignelse över det som ligger framför. Och vi ber för varandra, för det vi var och en står i idag.

När vi skiljs känns det som om jag har fått vara med om något stort. Det är så sällan vi stannar upp och tänker i lite längre linjer. Räddningsmissionen är mycket hjärta, vilja och engagemang. Men såklart också avtal, insamlingar och fastigheter.

På vägen ut säger någon:

”Det var fint att ses. Men jag minns det här rummet som större. Den här väggen tror jag inte fanns, eller gjorde den det?”