En student och två morfar

Jag sitter på en studentfest. Det är hos en ungdom som bor i ett av Räddningsmissionens familjehem, som jag har fått följa och handleda i ett par år. Bredvid mig slår sig en äldre herre ner. Han presenterar sig som studentens morfar.

Jag presenterar mig som familjehemskonsulenten och berättar om den dag för drygt två år sedan då socialtjänsten frågade om inte vi på Räddningsmissionen hade ett familjehem till den som är dagens student. Det hade vi.

Morfarn blir påtagligt rörd och får bara fram att han är så tacksam att hans barnbarn fått en så fin familj att bo i. Jag instämmer, och nickar menande år nästa äldre herre, nämligen familjehemsmorfarn, som berättar hur tacksam han är över att han fått ett bonusbarnbarn på äldre dar.

Studenten i fråga kommer förbi och lägger sina armar om vardera morfar. Jag ser på trion, tar ett djupt andetag och blixt-njuter. Jag behöver nog inte ens förklara att sådana här stunder är guld för mig.

/ Emmeli, familjehemskonsulent Räddningsmissionen