”Här kan jag ge mina barn möjligheter jag aldrig fått”
2007 gick Rumänien med i EU. Ungefär ett år senare kommer Loredana till Göteborg med drömmen om ett annat liv. Efter 14 år i Sverige, och minst lika många flyttar, ska familjen snart packa ner sina tillhörigheter i flyttkartonger ytterligare en gång. Förhoppningsvis blir det sista gången på länge.
På frågan hur många gånger hon flyttat kan Loredana inte svara. Kanske 10, kanske 20. Det är i alla fall för många för att komma ihåg. Familjen har bott på många ställen och i många former. Som inneboende i lägenheter och villor, i husvagnar och vid ett tillfälle till och med i en bil.
– Det var mitt i vintern och jag minns att det var så kallt. Socialtjänsten hjälpte oss med ett tillfälligt boende, men efter en tid var vi tvungna att flytta. Igen.
Flyttar till Sverige
2008 är Loredana 20 år gammal och har en treårig dotter, Samira. De bor hemma hos Loredanas mamma i Rumänien medan maken är i Sverige och spelar dragspel för att tjäna pengar. Med en dröm om en annan framtid packar också Loredana väskan och styr kosan mot Sverige. Samira får stanna hemma hos mormor men i Loredanas mage växer lillebror Marius.
Så småningom kommer Samira efter mamma till Sverige. Först bor den lilla familjen på numera nedlagda Meros camping i Askim. En camping som klassats som ovärdigt boende av Göteborgs stad redan 2004. Här bor flera romska familjer men också personer med missbruksproblem och psykisk sjukdom. Situationen blir till slut ohållbar och familjen ger sig av och letar efter en ny plats att bo.
Under första tiden i Sverige försörjer sig Loredana genom att sälja tidningen Faktum och panta burkar. Loredana har aldrig gått i skolan och kan inte läsa eller skriva. Under åren i Sverige har hon främst arbetat med att städa. Hotell, fabrikslokaler och gym. Just nu jobbar hon med att städa privata bostäder. Det är slitigt på kroppen. Axlarna värker efter en dag på jobbet. Men hon trivs med att arbeta, att hålla i gång.
Trots att hennes liv här i Sverige stundtals varit tufft känns Loredana ganska obekymrad. Hon utstrålar lugn och säger ofta att allt ordnar sig. Att det trots allt är bättre här i Sverige jämfört med Rumänien. Här kan hennes yngsta dotter få rätt medicinsk behandling för sin sjukdom. Här finns ett skyddsnät. Här kan hennes barn gå i skolan och lära sig läsa och skriva.
– Jag brukar tänka att gud älskar mig. Och jag är så tacksam för att jag fått chans till ett annat liv. Och att jag också kan ge mina barn möjligheter jag aldrig fick.
Loredana har ingen annan familj här i Sverige, mamma och syskon är alla kvar i Rumänien. Hon och maken har sedan en tid separerat och Loredana har ensamt ansvar för de tre barnen Samira, Marius och Maria. Men hon har andra viktiga personer runt sig, som Ulrika och Eva från Räddningsmissionen.
– Eva och Ulrika har hjälpt mig och barnen så mycket. Ibland med praktiska eller akuta saker som kläder, mat och någonstans att bo. Och med att läsa och fylla i papper från olika myndigheter. Men de ger mig också stöd och hopp. Jag behöver aldrig känna mig ensam.
En annan viktig person är Ulf från kyrkan i Alingsås.
Ulf, han är otrolig, han har nästan blivit som en extraförälder till barnen. Han ställer upp och hjälper oss men kräver aldrig något tillbaka. Ulrika, Eva och Ulf är tre mycket viktiga personer i mitt liv, jag hade inte klarat mig utan dem.
Det har blivit dags att hämta yngsta dottern på förskolan. I sommar ska hela familjen åka ner till Rumänien. Men först ska de flytta. Igen. Loredana har fått tag i ett andrahandskontrakt som sträcker sig över ett helt år. Med lite tur kan det finnas chans till ytterligare förlängning.
– Det är en trea, vi har aldrig bott så stort. Vi är vana att sitta på golvet och äta och sova på madrasser. Nu kan vi sitta tillsammans i köket. Och sova på riktiga sängar. Det är nästan så jag inte vågar tro att det är sant.
Vill du stötta Räddningsmissionens arbete?
Relaterade artiklar
En genuin kärlek till sina medmänniskor och en enorm envishet. Det säger kollegorna Annica och Per-Inge är det som gjort att de år efter år orkat kämpa för samhällets utsatta – trots att förutsättningarna snarare blivit sämre än bättre.
I årets andra nummer av Din Nästa skrev vi om en familj som tvingades fly från Ukraina, kom till Sverige och genom Räddningsmissionens verksamhet Hjärterum fick boende hemma hos Sabine i Västra Frölunda. Vi har pratat med dem igen för att se hur det går.