Jag går hit med tacksamhet varje dag

"Jag går hit med tacksamhet varje dag"

Det är en solig höstdag på Frukostcaféet. Volontären Christer Sjöling har precis hängt av sig förklädet efter att ha spenderat förmiddagen med att servera gröt och dela ut mackor till gästerna. Innan han ens hunnit slå sig ned på en av stolarna har han berömt personalen och berättat hur bra han mår av att vara där.
– Det är väldigt god stämning här. Nästan alla som kommer är jättetacksamma och lite hungriga givetvis. Det var någon som sa ”tänk att ni går upp varje morgon och gör mat till oss”, det var uppskattat, berättar Christer.

Christer Sjöling har varit volontär på Frukostcafé Vasa i två års tid. Minst en gång i veckan beger han sig till Vasagatan för att ta plats bakom frukostdisken, förbereda frukost i köket och umgås med gästerna kring borden. Christer berättar att cafégästerna gärna visar uppskattning till volontärerna och personalen.
– De kommer och tackar och säger att ”ditt bemötande här har räddat min dag”. Det känns gott långt in i själen. Det är ju därför jag är där, säger han. 

Hans röst är lugn och trygg, men bakom lugnet finns ett stort engagemang som genomsyrar hela samtalet med Christer. Frukostcaféet betyder mer för honom än att bara servera frukost. 
– Huvudsaken är ju givetvis att jag serverar mat eftersom jag har den uppgiften, men att vara medmänniska tycker jag är viktigt. Maten serveras ju men det är inte därför jag går hit, utan det är för att vara medmänniska för de som behöver det. Det finns många människor som behöver det på olika sätt. Bara att titta dem i ögonen och säga att ”tjenare, vad kul att du är här” kan betyda mycket, menar Christer.

Christer spenderar inte bara sina förmiddagar på Frukostcaféet bakom frukostdisken. Han slår sig mer än gärna ned vid något av borden för att småprata med gästerna och visa att han ser dem. Samtalen kan handla om många olika saker, men Christer respekterar också gästernas integritet.
– Jag styr inte samtalet men jag lyssnar och kan delta i dem, säger han. ”Vad pigg du ser ut idag” kan man ju kommentera, men just integriteten, vad de vill prata om, det får de bestämma helt och hållet. Det tycker jag är viktigt.

Christer återkommer till att en del av hans volontäruppdrag handlar om att vara en deltagande medmänniska. 
– Idag såg jag en man jag inte sett på två år. Jag blev så glad! Så sa jag till honom ”jag trodde inte du fanns kvar”, säger Christer och skrattar försiktigt. Det var väldigt fint och han tyckte likadant eftersom vi känt varandra sedan en lång tid tillbaka. 

När Christer får frågan om vad han skulle säga till en person som går i tankarna om att bli volontär, svarar han först med en eftertänksam röst som sedan går över i självsäkerhet.
– Pröva och se om du fastnar! Jag vet att mina vänner som varit med tidigare har känt att ”det här är ju fantastiskt!”. De är omtumlade i hela kroppen när de går härifrån. Att känna den tillfredsställelse man gör när man går härifrån, det mår man gott av.

När det kommer till sin egen framtid som volontär är Christer ödmjuk, men det finns inget tvivel om att ambitionen om att fortsätta fortfarande finns kvar.
– Jag är med så länge jag får vara kvar. Det finns ingen gräns för mig. Jag går hit med tacksamhet varje dag.