Krönika: Postnummer

F lever inte längre. Jag fick reda på det via Facebook.

Han har varit en regelbunden besökare på vårt frukostcafé under många år. Vi har pratat en del, skrattat och gråtit. Jag tänker på när vi hjälpte honom med en tågbiljett till jul. När han kom med ett nytt nummer av tidningen Faktum och det hade gått extra bra att sälja. Han uppskattade alltid vår havregrynsgröt.

F hade varit sjuk i cancer en tid, så det var inte helt oväntat. Ändå högg det som alltid till. Det definitiva, summan av det som till sist blir en människas liv. Under årens lopp har vi fått del av olika pusselbitar. F berättade om avgörande händelser, delade fragment av sin livshistoria. Men pusslet blev såklart aldrig färdigt. Mycket kommer vi aldrig att förstå.

Så är det ofta med våra gäster. Vi får höra berättelser. Inte sällan har de haft det svårt som barn. Några berättar om barnhem, andra om föräldrar som drack och slog. Många berättar om fattigdom. Idag har de blivit gamla och deras kroppar är ofta mycket slitna. Vi lyssnar.

Jag undrade om begravningen och slog in F:s namn på datorn för att leta. Jag hamnade på informationssidan Ratsit. Där stod hans adress. Han hade länge varit hemlös men på slutet hade han en egen bostad. Vidare stod det ”I detta postnummerområde har 43,9 % av invånarna betalningsanmärkningar”. 43.9%! Oj! Jag kollade upp min egen adress. Där var siffran 5,9%. Jag läste vidare. Genomsnittsåldern på bilarna där han bodde är 26 år. I mitt område är den 13,5. Där stod också att medelinkomsten där han bodde är 137 756 kr per år. Där jag bor är den drygt 325 000.

Det var siffror, statistik. Kanske märkligt att sjunka in i när man just fått ett dödsbud. Men jag fortsatte ändå läsa. Det var som att detta blev ytterligare några pusselbitar i berättelsen om F:s liv.

Bilden som tonade fram visar på ett mycket ojämlikt Göteborg. Och mitt i det blev jag så stolt och tacksam över Räddningsmissionen. Att vi får vara en bland många goda krafter som ändå binder samman den här staden. Att vi inte bara försöker hjälpa till när livet har gått snett utan också finns bland så många barn och ungdomar. Tacksam över alla som stödjer oss med gåvor, engagemang och förtroende.

Jag blev stolt över frukostcafét, Solrosen, läxhjälpen, Hjärterum, soppmässan och alla våra andra verksamheter som bygger gemenskap och värdighet.

Alldeles oavsett vilka postnummer vi har.

 


Text: Eva Erlandsson, pastor och verksamhetsledare för Gatukyrkan.

Hemlöshet och social exkludering Frukostcaféet Vasa – för hemlösa och socialt utsatta krönika