Krönika: Salt
Jag fick ett sms.
Hej Eva! Jag behöver din hjälp. Om du kan hjälpa mig med lite matkassa. Jag skäms när jag berättar för dig om min situation. Jag har två paket snabbmakaroner men jag har inte salt. Jag vet inte hur jag ska göra mat till barnen. Och jag behöver lite hygien. Förlåt, kanske jag stör dig.
Sådana här sms får vi ofta. Men den här gången var det något som högg tag i mig lite extra. Är det att hon så tydligt skriver att hon skäms kanske?
Att skämmas över sin ekonomiska situation är vanligt för oss människor, oavsett bakgrund. Vi fattar beslut utifrån det vi tror och hoppas. Vi blir förälskade, skriver på lägenhetskontrakt, kanske startar företag och tar ett lån. Men så händer saker.
Räntan går upp, firman går omkull, skilsmässan kommer eller sjukdomen. En dag håller det inte.
Den här kvinnan fick barn med en man som kom att behandla henne mycket illa. Det kunde hon inte förutse, men hon känner på något sätt att det är hennes skuld och nu skäms hon.
Det där med saltet till makaronerna högg också tag i mig. Att vi lever i ett land där staten räddar bankerna men låter många barn gå till sängs hungriga. I några avseenden har vi tagit ett kliv tillbaka till Fattigsverige. Samtidigt har vi makthavare som är så okunniga om vårt välfärdssystem att de tror att det går att stapla olika bidrag på varandra och leva ganska gott på det.
Jag vet att det inte är så. Vi möter hela tiden människor som inte har råd att hämta ut sina mediciner och som inte har mat att ställa på bordet. Som måste välja mellan att få elen avstängd och att åka utan att betala på spårvagnen. Som har hål i sina skor hela vintern.
Ibland kan vi på Räddningsmissionen hjälpa till med något i akuta situationer. Och det gör vi. Men vår uppgift kan aldrig vara bara det.
Vi måste också ställa frågor. Till politiker, till myndigheter, till allmänheten, till oss själva.
Vilken mänsklighet vill vi vara?
Vilken mänsklighet vill Jesus att vi ska vara?
Text: Eva Erlandsson, pastor och verksamhetsledare i Räddningsmissionens Gatukyrka.
Läs mer av Evas krönikor här