Krönika: Vaccinpass

- Hur ser ett sånt där vaccinpass ut egentligen?

Han har hittills inte velat vaccinera sig, men börjar kanske vackla. Jag hämtar mitt eget utskrivna och visar.

- Kanske får ta lite sprutor och skaffa ett sånt där då i alla fall.

Vi pratar dagligen om covid på frukostcafét. Några ville vaccinera sig snabbt, andra var mer tveksamma och en del är helt emot. Vi argumenterar inte så mycket, men bjuder in och informerar så gott vi kan. Var fjärde vecka finns det möjlighet till vaccination i våra egna lokaler och det är jättebra.

En tuff sak om man är hemlös är att det inte bara är nätterna som är problemet. Om man får en akutplats för natten så är ändå hela dagen kvar. En del sitter i kyrkor eller på bibliotek men så många fler ställen finns inte om man inte kan betala. Folk vandrar runt. Det sliter på hälsan. Att vara snuvig och känna sig frusen kan nästan vara ett normaltillstånd för dem så här års. Hur ska man då veta att man kanske har covid och behöver testa sig?

När någon är konstaterat smittad finns det, i samarbete med Göteborgs stad, karantänlägenheter som vi kan hänvisa till. Samarbetet mellan olika aktörer har verkligen ökat under pandemin. Det är en av de fina saker vi ser i krisen.

På frukostcafét har vi fortsatt öppet, men med färre besökare inne samtidigt. Vi anställda använder visir och försöker hålla avstånd. Det är mycket som måste fortsätta att rulla. Någon får beslut om att vräkning ska verkställas. Kan vi få det stoppat? Någon förlorar en vän i cancer och någon har inte råd att hämta ut sin medicin. De flesta saknar bra tillgång till dator eller välfungerande mobiltelefon. Inte minst för sjukvårdskontakter behöver man ha det. Om vi skulle övergå till distansarbete skulle många varken nå oss eller sjukvården. Vi behövs på plats.

Så vi fortsätter att säga välkommen. Vi improviserar och gör så gott vi kan. Om någon frågar kan det till och med hända att vi visar upp våra egna vaccinpass.

Text: Eva Erlandsson, pastor och verksamhetsledare i Räddningsmissionens Gatukyrka.

Läs mer krönikor av Eva Erlandsson här