Om "Svängdörren inte fanns skulle jag bara ha suttit hemma och haft det tråkigt."

// TEXT: Sofia Rydhard // BILD: Erika Persson

– Om Svängdörren inte fanns skulle jag bara ha suttit hemma och haft det tråkigt.  

Det säger Amrit, 14 år, som kommer till kulturskolan Svängdörren i Lövgärdet varje dag. Svängdörren drivs av en passion för musiken, ungdomarna och närområdet. Vi träffar Amrit och ledaren Edo Bumba, två nyckelpersoner för Svängdörren, som under många år spridit glädje och framtidstro i stadsdelen. 

I den stora ljusa kyrksalen i Rosa Huset, en Equmeniaförsamling mitt i Lövgärdet sitter Edo Bumba och spelar gitarr och planerar inför gudstjänsten på söndag. Han välkomnar oss med ett stort leende och vi tar en rundtur i lokalerna där vi träffar två elever, Amrit och Apostol. Amrit går runt och fixar i lokalerna och Apostol sitter i ett av studiorummen och jobbar med sin musik. Innan vi pratar vidare med killarna sätter vi oss ner med Edo och pratar om hur svängdörren startade.  

– Jag fick frågan av Jan Mattsson om jag ville vara med och starta Svängdörren för 20-25år sedan och vi började då med djembe-kurser. Sedan blev det mer och mer en musikskola med gitarr och kör, berättar Edo Bumba, som är en välkänd musikprofil, framförallt när det gäller djembespel och olika typer av slagverk. Efter att varit borta Svängdörren och frilansat med egna musikprojekt beslutade han sig för att komma hem igen till Rosa huset och Svängdörren. 

 – Jag hade flackat omkring så mycket och behövde ett sammanhang, en fast punkt och Svängdörren har länge varit en viktig gemenskap för mig, säger han. Att se barnen och ungdomarna utvecklas och att fånga upp talanger är så roligt. Jag känner en speciell glädje och trygghet här, säger han. Det märks att Edo bryr sig om sina elever, han gräver fram ett klipp på en av sina duktiga sångare på sin mobil, hon är bara elva år gammal

 

– Jag fick frågan av Jan Mattsson om jag ville vara med och starta Svängdörren för 20-25år sedan och vi började då med djembe-kurser. Sedan blev det mer och mer en musikskola med gitarr och kör, berättar Edo Bumba, som är en välkänd musikprofil, framförallt när det gäller djembespel och olika typer av slagverk. Efter att varit borta Svängdörren och frilansat med egna musikprojekt beslutade han sig för att komma hem igen till Rosa huset och Svängdörren. 

 – Jag hade flackat omkring så mycket och behövde ett sammanhang, en fast punkt och Svängdörren har länge varit en viktig gemenskap för mig, säger han. Att se barnen och ungdomarna utvecklas och att fånga upp talanger är så roligt. Jag känner en speciell glädje och trygghet här, säger han. Det märks att Edo bryr sig om sina elever, han gräver fram ett klipp på en av sina duktiga sångare på sin mobil, hon är bara elva år gammal. 

 "Om Svängdörren inte fanns skulle jag bara ha suttit hemma och haft det tråkigt."

Amrit 

En plats att känna sig hemma 

Svängdörren är en bred musikskola, nuförtiden finns även digital musikproduktion och inspelningsmöjligheter i lokalerna. Just nu finns sex ungdomar engagerade i den verksamheten.  

– Det blir mycket rap och hip hop, berättar Edo. Ungdomarna har mycket texter och kreativitet i sig och vi försöker hjälpas åt med vad de vill uttrycka. Det är viktiga samtal och vi ser att många har lyckats även bortom Svängdörren, säger han och pratar vidare stolt om guldskivorna som hänger inne i studion.  

Det dröjer inte länge innan Edo börjar prata om Amrit som idag är en drivande kraft i Svängdörren med en stor passion för inte bara musiken utan också verksamheten i stort.  

– Vi var runt i skolorna och spelade och informerade om Svängdörren. Efter några dagar stod han bara här. Amrit är med på allting och han är intresserad av allt som händer, från städning och fix i lokalerna till att hjälpa de andra eleverna med musikproduktion och inspelningar. Han är som en extra lärare som kan hoppa in när jag inte har tid, vi borde börja betala honom, skrattar Edo. 

Amrit är fjorton år, går på Engelska skolan och bor i Lövgärdet med sina föräldrar, lillebror och lillasyster. Detta är hans tredje år på Svängdörren. Han berättar om sitt stora musikintresse och en stöttande familj.  

– Det är bara jag som sysslar med musik i min familj och jag höll det hemligt länge för jag trodde att familjen inte skulle gilla det, men det gör dom, ler han. Han är här varje dag när det är öppet; måndag till torsdag. Nu fokuserar han på att skapa musik; hiphop, rap och att skapa beats, men spelar också cello. Det märks att de har skapat ett speciellt band, Amrit och Edo.  

– Jag träffade Edo genom skolan och när jag kom till Svängdörren fick jag direkt bestämma vad jag ville göra, jag ville bygga studio, så vi började städa och fixa. Sedan dess har vi hängt mycket, berättar han. 

Amrit menar att det känns som hemma på Svängdörren.  

– Här får man förtroende, man får nyckel till studion och få vara här ensam så länge man vill och behöver inte betala något. Jag kan komma bort från allt illa som händer i stan. Om Svängdörren inte fanns skulle jag bara ha suttit hemma och haft det tråkigt. 

Framtidstro trots pandemi 

Edo menar att Svängdörren tar vara på kreativitet och att framförallt musiken ger barnen och tonåringarna en ny framtidstro.  

– Alla hittar sin talang och roll här, det är livsviktigt för självförtroendet, menar Edo. Vår El Sistema-orkester, till exempel, fullständigt avdramatiserar klassisk musik, det är få barn här som har hört klassisk musik i verkligheten, säger han.  

Dock har den pågående Corona-pandemin satt stopp många av de musik- och sånggrupper som normalt träffas här. 

– Innan Corona var det fullt med barn här, från 4-5 års-åldern och uppåt. Vi hade en full orkester samlad, berättar Edo och det märks att han saknar det mycket. Många barn kan inte komma eftersom de bor med familjemedlemmar i riskgrupp. Men vi bygger vi upp verksamheten igen så mycket det är möjligt, berättar han. Edos egen favorit barnkören, också kallad ”Bumbabarnen” efter han själv, hoppas han komma igång med snart. 

Amrit berättar att han vill fortsätta att jobba med musik på något sätt, gärna med han fortsätta att undervisa andra. Det märks att han har fullt fokus på att utveckla Svängdörren och sin egen talang.  

– Mina kompisar får inte komma hit, de stör mitt arbete, skrattar han. 

Innan vi lämnar Svängdörren får Amrit frågan vad han skulle göra om Svängdörren plötsligt skulle få en massa pengar. Svaret kommer snabbt. 

– Jag behöver ingenting! Allt är perfekt här, säger han och ler stort. 

Apostol är en av eleverna som jobbar med musikproduktion. Han är 15 år och har varit här i två månader. Han jobbar mest själv och har lärt sig programmen själv, ibland tar han hjälp av Edo eller Amrit. – Jag började göra musik hemma men det är en bättre dator här, jag trivs bra. När jag blir stor vill jag vill göra musik och leva på det, säger han.

Barn och familj Svängdörren – kulturskola och studio i Lövgärdet Barnrätt