Ta det lugnt!

Det är måndag morgon och folk köar för mat på frukostcafét. Stora grytor med havregrynsgröt finns färdiga, flera hundra smörgåsar är bredda. En förmiddag på vintern kan det komma 170 gäster och maten ska räcka till alla.

Några är extra frusna och hungriga och kan vara lite uppe i varv när de kommer in. Men volontärerna som serverar försöker ta det lugnt och inte smittas av otålighet och ofta berättigade frustrationer. Det brukar faktiskt hjälpa. Snart lägger sig en slags frid över vårt café, även om varenda stol är upptagen.

Jag har ett diakonrum där det sitter ett citat från Talmud väggen. Talmud är en judisk skriftsamling från 400-talet e kr.

”Bli inte nedslagen av världens enorma sorg. Gör det rätta nu, var barmhärtig nu, gå i ödmjukhet nu. Du är inte förpliktigad att fullborda arbetet men du är heller inte fri att överge det.”

Rummet ligger vid ingången till cafét. Dörren går att stänga och det är där jag brukar sitta och prata enskilt med människor. Den här morgonen sitter jag med en man som jag känt i flera år. Vi pratar om många saker. Vägbyggen i Göteborg, hans senaste stödboende, kärleken till havet och hur han upplever en del kristna grupper. Den här mannen har ganska mycket erfarenhet av kristna sammanhang. Han har fått hjälp, men också blivit bränd. Så här säger han:

”För en del kristna som jobbar med sånt som du gör, Eva, är det en lockelse i laglösheten. Något att gotta sig i. Men om man håller på och pillar och pillar i ett sår så läker det aldrig. Att springa runt och ropa om Jesu kärlek 50 gånger om dagen. Det blir så tvingande, jag tror inte att det är nyttigt. Jag strävar efter vila. Att Gud är med, och att jag har lämnat mitt gamla. Visst undrar och tvivlar jag, men jag tror faktiskt också.”

Sträva efter vila! Orden tar tag i mig. Det finns verkligen en risk i att vi bara springer allt snabbare och försöker göra mer hela tiden. Visst lever vi i en kaotisk värld, men det gjorde de på Talmuds tid också. Vi ska göra det rätta, vara barmhärtiga. Men vi behöver också ta det lugnt och lita på att det finns andra som tar över.

Och för alla oss som bär på misslyckanden tror jag på ett glömskans hav där både Gud och omgivningen låter en människa läka och gå vidare.

I våra Soppmässor ber vi varje vecka:

”Gud du är här, och vi är här. Du älskar och låter oss börja om på nytt. Ta hand om det vi inte längre orkar bära. Förlåt vår synd och ge ny kraft.”

Och orden stiger över Göteborgs stadsdelar och invånare. Över vägbyggen och juldekorationer, över vänliga volontärer, köande cafégäster och kristna som vill så väl men bara springer allt fortare.

Herre förbarma dig över oss och ge oss en fridfull jul. Lär oss att ta det lugnt!

Amen

 


 

Text: Eva Erlandsson, diakon och verksamhetsledare för Gatukyrkan

Hemlöshet och social exkludering Frukostcaféet Vasa – för hemlösa och socialt utsatta