Ledare: Nya vägar för nya tider

Varje år i juni åker styrelsen i Räddningsmissionen i väg för att få mer sammanhållen tid och möjlighet att blicka framåt. Vi ställer oss frågorna varifrån vi kommer, var vi befinner oss och vart vi är på väg. Samtalen dessa dygn sträcker sig över många frågor och böljar fram och tillbaka när vi försöker förstå vår tid, vårt sammanhang och vår uppgift. Man kan tycka att det är konstigt att vi inte bara enkelt kan konstatera detta när organisationen har funnits i över 60 år. Att vi år efter år behöver återkomma till frågan om vem som är och vem som bör vara fokus för våra insatser och initiativ.

Och på ett sätt är det enkelt. Vi är en organisation med kristna församlingar som huvudmän, vi är som organisation rotade i kyrkans långa historia och i den bibliska berättelsen som sträcker sig flera tusen år tillbaka i tiden. Och i den berättelsen har ”invandraren, änkan och de faderlösa” återkommande varit namngivna och viktiga och inneslutna i praktisk omsorg. Det är i den traditionen som Räddningsmissionen finns.

Det som komplicerar bilden är att tiderna ändras och därför behöver vi på nytt definiera vem ”invandraren, änkan och de faderlösa” är i vårt sammanhang och i vår tid.

När jag lyssnade på Jens Stoltenbergs sommarprat i P1, tidigare statsminister i Norge och numera generalsekreterare för Nato, blev hans berättelse en påminnelse om att vi lever i en tid som kan vara komplicerad att förstå. För inte så länge sedan fanns en tydlig gräns mellan krig och fred, sa Stoltenberg. När krig inleddes deklarerades det officiellt och när freden inträffade likaså. Det fanns datum att förhålla sig till. Men så är det inte längre enligt Stoltenberg. Idag vet man inte så tydligt om det är krig eller fred. Kriget kan lika gärna bara ha bytt skepnad från vapen och ammunition och i stället utspelas genom påverkansaktioner i cyberrymden.

Och just att vi lever i en osäker, snabbt föränderlig och ibland svårtolkad tid gör det ännu viktigare att återkommande återvända till grundläggande frågor om vilka vi är och för vem vi finns till. Detta gör det också svårare att dra ut de långa linjerna och sia om framtiden. Vem kunde ana något år före 2015 att ett viktigt fokus i Räddningsmissionens arbete skulle vara ensamkommande flyktingbarn från Afghanistan? Eller att vi år 2020 skulle få se en utbredd matfattigdom i Göteborg som vi gjort genom etableringen av MatRätt? Och vem skulle ha kunnat förutsäga att vi år 2021 skulle starta en grundskola i ett av Sveriges mest utsatta områden eftersom förorterna och ungdomarna som växer upp där är en framtidsfråga som påverkar hela samhällsutvecklingen i Sverige?

Räddningsmissionens styrka är att vi är snabba, flexibla, modiga och samtidigt djupt rotade i flertusenårig tradition. Vi vet varför vi finns och därför ställer vi oss frågorna varje år om vart vi är på väg, i just vår tid.

Text: Joakim Hagerius, Räddningsmissionens ordförande,