"Min förhoppning är att de som har makten också agerar"
Text: Sam (som egentligen heter något annat).
Nervositet. Förväntan. Rädsla. Det beskriver hur jag kände inför att öppet prata om att min förälder suttit i fängelse. Dessa känslor blandades med skam för det begångna brottet, trots att jag inte har något att skämmas för. Jag har ju inte gjort något fel, det har min förälder.
Jag blev inbjuden att dela med mig av min erfarenhet och mitt perspektiv av att ha en förälder i fängelse på en konferens i Krakow i Polen som arrangeras av COPE (Children of Prisoners Europe) som jobbar för barns rättigheter, barn vars förälder sitter eller har suttit i fängelse. Konferensen arrangeras varje år och deltar gör personer inom kriminalvården, polisen, frivården, frivilligorganisationer i Europa, samt åklagare och politiker.
Jag åkte i sällskap med personal från Solrosen, Räddningsmissionens verksamhet för barn och familjer som har eller har haft en anhörig i fängelset. Solrosen erbjuder samtalsstöd för barn och anhöriga till barn, gruppverksamheter, julfester, sommarläger, aktiviteter på andra lov och mysiga tacostisdagar.
Jag är ett av barnen som fått stöd på Solrosen. Från det att jag var tre år tills jag var nio år var min ena förälder frihetsberövad. Jag gick hos Solrosen och det hjälpte mig mycket. De som arbetar på Solrosen fick mig att inse att jag inte är ensam om min situation, jag deltog i gruppsamtal med andra barn och fick möjlighet till enskilda samtal. Det var skönt att höra en utomstående vuxen tala om för mig att skulden och skammen för brottet inte ska ligga hos mig och att det inte var mitt fel.
Det bästa med Solrosen är att de bara finns där. De anställda och volontärerna finns där som en trygg punkt. De är något bestående, något man kan lita på. När ens förälder hamnar i fängelset påverkar det barnets förtroende och tilltron till andra männskor. Och om en av dem som betyder mest av allt på hela jorden försvinner från dig, överger dig, då är det inte lätt att lita på någon annan. Även om den andra föräldern finns kvar så har man fråntagits självklarheten att förlita sig på andra. Men jag kunde lita på Solrosen, de gav mig en trygghetskänsla på nytt. En trygghetskänsla som än idag, som ung vuxen, finns kvar.
För handen på hjärtat, det är väldigt tabubelagt att öppet prata om att en förälder eller anhörig sitter i fängelse, vilket kan innebära svårigheter att få stöd. Många som arbetar med barn och ungdomar saknar kunskap om och erfarenhet av att bemöta barn med en frihetsberövad förälder. Om man väljer att berätta om det i skolan är det ofta första gången en lärare behöver hantera ett sådan situation. På konferensen sa en 8-årig tjej “Det är svårt att prata med sin lärare om att ens pappa är i fängelse. De kanske inte förstår och därför behandlar dig annorlunda”. Är det rimligt att ett barn ska vara rädd för att bli behandlad annorlunda i skolan för vad ens förälder gjort?
När man pratar om utsatta barn i samhället glöms barn som har eller har haft en förälder i fängelse oftast bort. Vi blir osynliga och märks inte på samma sätt. Vi kan ha en i övrig fullt fungerande familj men fortfarande ha behov av stöd och hjälp. Barn som har en förälder i fängelse finns inom alla socioekonomiska samhällsgrupper och alla har inte ett tryggt familjeförhållande att falla tillbaka på. Den fria föräldern drabbas också och upplever ofta utmaningar och en ostabil vardag.
Under konferensen blev det tydligt att Solrosen inte är den enda organisationen som kämpar och brinner för barns rättigheter. Jag upplevde ett genuint intresse för att skapa förändring och förbättrade möjligheter för barn med en frihetsberövad förälder.
Min stora förhoppning är att de som har makten och möjligheten inte bara lyssnar på oss barn och unga utan också agerar. Kunskapen om barn med en frihetsberövad förälder behöver spridas, möjligheten till stöd måste vara en självklarhet. Människor som sitter i fängelse är ett samhällsproblem som inte kommer att försvinna, och deras barn och anhöriga borde inte behöva skämmas och känna skuld för att samhället inte pratar om det.