– Man behöver inte göra så mycket, bara umgås!
Text & Bild: Alicia Wennstig
Räddningsmissionen har mött ensamkommande ungdomar sedan 2011, bland annat via sin fadderverksamhet som startade 2015. Sedan dess har 300 unga matchats med en fadder. Att vara fadder innebär att bygga en relation och vara en social kontakt för en ensamkommande ung människa. Tvillingarna Aref och Nasin har kommit från Afghanistan till Sverige och hör till dem som fått varsin fadder.
Det är en varm sommardag i Göteborg. Solens strålar har trängt sig in i Räddningsmissionens lokaler där vi slår oss ned. Aref är 18 år och kom till Göteborg från Afghanistan 2015. Det var när han bodde på ett ungdomsboende i Vasastan som en representant från Räddningsmissionen kom och berättade om fadderverksamheten. Samtliga ungdomar på boendet hakade på erbjudandet och fick då varsin fadder.
Arefs faddrar blev ett par i pensionsåldern. Det passade bra för de fick mycket tid tillsammans och till en början träffades de en gång i veckan.
– Nu blir det mer sällan på grund av jobb, skola och familj, säger Aref. Han berättar att de sms:ar ibland, och att de ska ses snart för ett födelsedagsfirande.
Tvillingsyster Nasin kom till Sverige för snart ett år sedan. Hon kom då tillsammans med hennes och Arefs fyra syskon. När syskonen anlände hade Aref redan hunnit studera, lärt sig svenska och börjat arbeta. Jobbet fick han via sina faddrar som hade kontakter inom äldreomsorgen. För honom var det väldigt viktigt att även hans syskon skulle få varsin fadder, vilket de också fick. Att Aref redan var här och lärt sig det svenska systemet gjorde också resan enklare för syskonen, berättar Nasin.
Hennes fadder är en tjej som är några år äldre än henne själv. De har träffats sedan i vintras. På frågan vad de brukar göra svarar Nasin att de tränar tillsammans. Annars brukar de promenera, eller baka.
– Jag har frågat henne om hon kan lära mig baka kanelbullar, skrattar Nasin.
Tvillingarna Aref och Nasin är glada och tacksamma över sina faddrar.
– En fadder kan hjälpa till med så mycket, säger de.
Karin Kylberg som är projektledare för Räddningsmissionens fadderverksamhet understryker vikten av att få träna svenska med någon, men också att bara umgås. Hon menar att det är vad ungdomarna eftersträvar – att lära känna en människa på riktigt.
– Vi har inga kontakter i svenska samhället när vi kommer hit, faddrarna kan hjälpa oss med det, förklarar Aref.
Syskonen berättar att faddrarna har hjälpt dem med allt från flytt och målning av lägenhet till optikerbesök. Nasin säger att hennes fadder är snäll och hjälpsam.
– Hon får mig att känna mig tryggare. Hon har fått mig att våga gå ut och prata med nya människor.
Karin, Aref och Nasin är alla överens om att faddrarna kan hjälpa till med mycket, men att det viktigaste är relationen.
– Man behöver inte göra så mycket, bara umgås, säger Aref.
Fadderverksamheten startade 2015 och finns för ensamkommande unga upp till 21 år. Alla ungdomar har själva aktivt ansökt om en fadder.
Det är tydligt att både Aref och Nasin brinner för att fler ska få samma möjligheter som de fått via sina faddrar.
– En fadder kan hjälpa till med så mycket, säger Aref. Den som vill ha en fadder kan kontakta Räddningsmissionen!
Aref och Nasin vet också att det behövs fler faddrar. – Våga prova! Du behövs. Det är inte svårt, säger de som en uppmaning till den som funderar på att bli fadder.
Nasin lyser upp och vill tillägga något.
– När jag är klar med skolan och universitet och har ett bra jobb, då ska jag bli fadder.
På frågan om vad syskonen drömmer om kommer svaren snabbt.
– Jag vill bli läkare, säger Nasin.
– Jag vill bli tandläkare, säger Aref.
Det råder ingen brist på framtidstro hos syskonen.
Bli Fadder!
Vi rekryterar, utrustar och matchar etablerade svenskar i alla åldrar med ungdomar som är nya i Sverige. Vi har flera ungdomar som längtar efter en fadder! Vill du veta mer? Läs mer och ansök här.
Relaterade artiklar
Stefan och Karin hade två små barn när Stefan blev frihetsberövad. Samtidigt som han var häktad fick familjen kontakt med Solrosen.
– När du har fulla restriktioner som jag hade så blev Solrosen en mer direkt kontakt med familjen, säger Stefan. Jag inser nu hur mycket Solrosen var där för Karin. Vi hade inte klarat detta utan dem.
Bland Räddningsmissionens boendeverksamheter finns två psykiatriboenden i centrala Göteborg. Där bor vuxna personer som på grund av sin funktionsnedsättning behöver stöd i vardagen för att få goda levnadsvillkor. Målet är att de boende ska kunna leva ett så självständigt liv som möjligt och stödet är utformat efter det behov varje individ har. Jannike Fast är medicinskt ansvarig för verksamheten. – Jag brinner för att förändra människors syn på psykiatrin, sägen hon.