Debatt: Skapa ett nationellt register över familjehems-placeringar

Denna debattartikel publicerades den 27 april i Göteborgs-Posten

Familjehemsplacerade barn är de mest utsatta inom social barnavård. Därför bör även familjehem ingå i regeringens planerade register över barn som är placerade på olika former av boenden, skriver bland andra Jenny Axebrink, verksamhetschef, Räddningsmissionen.

Under våren kommer regeringen att presentera en utredning som ska se över hur barn och unga placeras och vårdas utanför det egna hemmet. Vi idéburna organisationer som jobbar med familjehemsvård välkomnar denna utredning. Varje barn har rätt till en värdig barndom. Om det egna hemmet av något skäl inte fungerar måste samhället göra allt som står i dess makt för att försäkra sig om att alternativet är bättre. Därför är det exempelvis av största vikt att kunna identifiera olämpliga vårdaktörer genom ett nationellt register på HVB, särskilda ungdomshem och stödboenden. I detta förslag på åtgärd nämns inte ens familjehemsplaceringar, vilket för oss känns helt orimligt. Familjehemsplacerade barn som är de mest utsatta inom social barnavård.

När vanvårdsutredningen (SOU 2011:61) presenterade sitt slutbetänkande 2011 chockades många av innehållet. Ingen hade väl kunnat tro att det var så illa med våra mest utsatta barn som samhället ska skydda? En konkret och direkt följd av utredningens resultat var regeringens initiativ till en upprättelseutredning. Förslaget handlade om en process i tre delar; ett erkännande av det som hänt, en ursäkt och kompensation till de utsatta samt åtgärder för att förhindra att denna vanvård upprepas.

Tyvärr ser vi emellanåt exempel på att vanvården fortfarande upprepas.

Många åtgärder kommer att behövas. Men en brist som vi ser är just den nationella överblicken och bristen på helhetssyn.

Vi som arbetar i familjehemsvård vet att man genom grundliga utredningar, registerkontroller och bra bedömningsinstrument kan utreda familjer noggrant. De flesta av oss råkar dock på personer som är direkt olämpliga och har helt fel motiv för att vara familjehem. Bland annat så vet vi att personer med pedofila uppsåt medvetet söker sig till uppdrag där de kommer i kontakt med barn.

I dag kan en familj som vill bli familjehem söka sig till landets 290 kommuner och dessutom några hundra organisationer utan att kommunerna/organisationerna sinsemellan informerar varandra om de arbetat med, eller utrett en familj som ansetts olämplig för uppdraget.

"Vi föreslår att Ivo:s uppdrag utvidgas till att även undersöka möjligheten till ett nationellt register över alla familjehemsplaceringar. Först då har kommunerna möjlighet att få reda på om familjen haft placeringar tidigare och ett gediget referensarbete kan ta vid."

Lena Hallengren menar att målet med ett nationellt register över HVB, stödboenden för barn och unga samt särskilda ungdomshem är att ge kommunerna större möjlighet att undvika olämpliga vårdaktörer. Vi föreslår att Ivo:s uppdrag utvidgas till att även undersöka möjligheten till ett nationellt register över alla familjehemsplaceringar. Först då har kommunerna möjlighet att få reda på om familjen haft placeringar tidigare och ett gediget referensarbete kan ta vid.

Vi idéburna organisationer står självklart till förfogande om Ivo önskar ta del av våra erfarenheter, tankar och idéer rörande detta.

Ulrika Stuart Hamilton, generalsekreterare för FAMNA, riksorganisationen för idéburen välfärd

Jenny Axebrink, verksamhetschef, Räddningsmissionen

Jim Holmblad, verksamhetschef, Stiftelsen Bergslagsgårdar

Karl Palm, föreståndare, Sveriges Kristna Familjehem

Johan Pyrell, verksamhetschef, Stiftelsen Smålandsgårdar

Maria Åberg, verksamhetschef, Stiftelsen Credo

Lovisa Älenmark, samordnare, Skyddsvärnet