Vad är en mamma? Och vad gör en människa till en mamma, hur går det till? Frågorna är närapå svindlande stora.

Men så här: En mamma har barn på något vis. Några barn växer i mammans mage i detta nu, andra barn har fötts. Några barn är livslångt saknade, avskedet kom alltför tidigt. Vissa barn växte i någon annan mammas mage, alla barn växer i mammans hjärta. Att vara mamma är att väva all sin kärlek i barnets livsväv utan att veta hur länge en får ha barnet under sina vingar. Många barn säger mamma, andra barn kallar mamman vid namn.

Alla mammor har varit havande, fast inte alla på samma vis eller lika länge. Min kortaste graviditet var på dagen en månad lång och in i vårt liv stormade ett 117 cm långt och 23 kilo tungt gossebarn tillsammans med sin resväska och en socialsekreterare i följet. Eller vänta nu, kanske den kortaste graviditeten ändå bara var ett par dagar lång? Den när jag fick två barn i ett svep på samma dag, en treåring och en sjuåring? De kom när min livskamrat äntrade mitt liv och hade de två pralinerna med sig. Det var en av livets soligare dagar. Min längsta graviditet varade i 40 veckor och en dag, eller var det kanske så att den egentligen var närmare sjutton månader? Det var ju så länge hoppet om liv och längtan efter barnet var överväldigande starkt. Så, en septemberdag, födde jag en liten gosse.

En dag föder en mamma ett barn. Kanske är det så, att efter det är det barnen som föder världens alla mödrar. Vi blir nya, förs in på vägar vi aldrig kunde ana, vi möter både vårt finaste och vårt fulaste. Kärleken bär genom de fasligaste av faser (tålamodet säger jag inget om). Barnen vittnar inte nödvändigtvis om kvinnokroppens reproduktiva kapacitet, men om hjärtats.

Text: Annelie Anderberg, familjehem genom Räddningsmissionen. Läs mer om henne och hennes familjs liv på Instagram: @jordelivvett,