Ledare: Ofrivillig ensamhet

Vi läste mycket för vår äldsta son när han var liten. Och som otåliga förstabarnsföräldrar valde vi ofta böcker som vi kanske borde ha väntat med några år. Inte sällan böcker om gott och ont med brutala karaktärer som Vita häxan, Sauron, Voldemort och Riddar Kato. Men trots alla grymheter verkade sonen obekymrad. Allt var spännande, han var sällan rädd för något.

Men så en kväll hamnade vi i en bok där det plötsligt bara brast. Tårarna rann och han var helt otröstlig. Vad hade vi läst? Vad var det som skrämde honom så? Boken var Barnens bibel och berättelsen handlade om Hagar. 

Har ni koll på handlingen? Abraham var gift med Sara. Gud hade lovat Abraham att han skulle bli stamfader för ett stort folk. Men Sara var till åren kommen och därtill ofruktsam. Istället fick hon idén att slavflickan Hagar kunde bli mamma till Abrahams barn. Sagt och gjort, Abraham och Hagar fick ett barn tillsammans, en Ismael som de båda älskade. Men Saras svartsjuka växte. Hon klarade inte av att se varken Hagar eller Ismael. Och när hon till slut genom ett mirakel själv hade lyckats få ett eget barn, Isak, blev det bara värre. Isak och Ismael blev nämligen vänner. Det var outhärdligt att hantera för en kvinna som kände sig åsidosatt. Till slut lyckades hon övertyga Abraham om att Hagar och Ismael måste bort.

Så blev det. En mor och en son tvingades ge sig av ut i öknen med enbart en vattensäck och en bit bröd. Där, i den heta sanden och skoningslösa solen, irrade de planlöst omkring. Ismael grät av förtvivlan. Till slut orkade Hagar inte med situationen. Hon lade Ismael under en buske och sprang iväg för att slippa höra sonens förtvivlade skrik. Men när allt var som mest hopplöst kom en ängel till Hagar. Öppnade hennes ögon så att hon fick syn på en brunn. Hagar fyllde säcken med vatten och gav pojken att dricka. Och ett nytt mirakel inträffade, båda överlevde. Och slutet gott, allting gott. Ismael blev också en stamfader för ett stort folk (därtill också en god bågskytt!). 

Berättelsen om Hagar och Ismael är själva urberättelsen om ofrivillig ensamhet, det är antagligen därför den fick sådan stark inverkan på vår son. Övergivna i öknen. Hunger och törst. Ett otröstligt barn. En brännande sol. Och precis så vidrig är ensamhet när den är som värst, också idag. Forskning visar att ofrivillig ensamhet kan vara lika dödlig som rökning och en större riskfaktor än fetma och inaktivitet. Som människa är man skapad för sin flock. Förlorar man gemenskapen riskerar man att gå sönder. 

Men ensamhet kan botas. I berättelsen om Hagar kom ängeln och visade vägen till brunnen och gemenskapen. Också vi kan få vara änglar mot varandra. Under pandemin plågas fler än någonsin av ensamhet och övergivenhet. Behovet av änglar till ensamma är därför större än någonsin. Och du kan vara en ängel för någon annan. Vem i din omgivning behöver ett sms, en promenad eller ett digitalt möte? 

På Räddningsmissionen har vi arbetat ensamhetsbekämpande i snart sjuttio år. Och gemenskaper behöver vi alla. Därför vill vi skapa en kultur av glädje, tillhörighet och omsorg i alla våra verksamheter, bland medarbetare, volontärer och människor vi finns till för. Vi behöver varandra, annars går vi sönder. Detta är viktigare än någonsin i den svåra tid vi lever i. Tack för att ni stöttar vårt arbete .

Emil Mattsson
Direktor Räddningsmissionen