Ett regnigt Göteborg

Mina glasögon immas och regndropparna fastnar på glaset när jag cyklar fram på Vasagatan och närmar mig Frukostcafét för människor i social utsatthet och hemlöshet. Jag fick nyligen kapitulera och inse att jag hade behov av glasögon. Det visade sig att jag skulle ha kollat upp min syn tidigare. Huvudvärken som jag haft försvann, jag såg ju mycket bättre och kontrasterna blev faktiskt starkare.

Kontraster. Helt ärligt, Göteborg är ju något helt annat ​under sommarmånaderna jämfört med den tid vi ​är i nu. Vasagatan som vårt Frukostcafé ligger på är en väldigt vacker gata ​med alla sina träd och pampiga hus. Speciellt när hösten börjar märkas på träden och gör dem vackra i olika färger. ​Men även en krispig vinterdag då snön har lagt sig som bomull i träden. ​Men regn, blåst och grått...

Hur mycket jag än ibland försöker romantisera Gbg-regn så är det en tid som man på något sätt bara ska ta sig igenom. Vissa människor är vana att härda ut alla väder utomhus. Ansiktena som möter mig på morgonen från kön utanför Frukostcafét är härdade ansikten, vissa mer än andra. När det regnar tar vi fram extra många torra, rena strumpor som vid ytterdörren som vi kan dela ut snabbt. Listan av dem som önskar en varm dusch och rena torra kläder fylls på snabbt.

En dag som denna är jag tacksam för en öppen dörr och ett Frukostcafé där alla är varmt välkomna. Att vi har en stärkande frukost med varmt kaffe att bjuda på. I vår källare finns en varm dusch och varma skor och kläder för den som inte har.

Vi hälsar god morgon och varmt välkommen in till Frukostcafét! Inne är det varmt och skönt. Utanför är det ett hederligt Gbg-regn. När jag går in så immas mina halvbra glasögon av värme istället, men det kan man verkligen leva med.

/Michael Wahlström, diakon Frukostcaféet Vasa