Krönika: Planera för en mysig jul?

Jag slår på morgontv:n och möts av inrikesminister Mikael Damberg.

”Planera för en mysig jul med bara de allra närmaste” säger han.

Det är en regnig tisdag den 17 november. På kvällen ska Räddningsmissionens gatukyrka som vanligt ses i parken för gudstjänst och soppa. Några som bor i tält, några som drar runt hela nätterna, någon som inte har träffat sina barn på flera år och någon som kom ut efter ett 2-årigt fängelsestraff i fredags.

För att minska smittspridningen är vi numera ute i en park och tänder en eld att samlas kring. Nästa vecka ska vi på grund av nya direktiv inte ha någon samling. Men soppa tänker vi ändå dela ut. Och be en bön för den som vill. Med avstånd.

”Man vaknar på morgonen och känner sig glad, för man vet att idag är det.” säger en av deltagarna. Jag känner likadant.

Många frågar om Corona. Vad som är det senaste. Varför saker ändras nu. Utan TV eller smartphone är det inte så lätt att hålla sig informerad. Biblioteken med sina datorer har stängt. Tidningar finns knappt längre. Jag förklarar och försöker motivera till försiktighet.

Någon vill gå åt sidan för att prata.

”Du Eva, det där nya jobbet jag fått. De vill att man lämnar kontaktuppgifter på en typ anhörig ifall något skulle hända.”

”Du kan skriva mig om du vill.”

”Får jag det? Vad schysst.”

”Absolut.”

”Du Eva, jag har redan gjort det.”

Det är den mörkaste november i mannaminne och visst har inrikesministern rätt när han tipsar om olika sätt att minska smittan. Men det där om att planera för en mysig jul med de närmaste, det skaver. För i den här gemenskapen är det många som inte har något hem och ibland är vi de enda anhöriga. Ändå kunde det ha varit värre. Vi har ju varandra. Vi kan hjälpas åt. Och just när vi skulle tända elden slutade det faktiskt att regna.


Text: Eva Erlandsson, pastor och verksamhetsledare för Gatukyrkan.

Vad gör Räddningsmissionen i coronakrisen? 

Läs mer

Gatukyrkan och diakoni Gatukyrkan och soppmässan