Fadder – en verksamhet som satt djupa spår

I skuggan av den stora flyktingströmmen för 5 år sedan startade ett projekt som skulle bli en av Räddningsmissionens mest lyckade satsningar. Vår fadderverksamhet. Vi samlade tre medarbetare i soffan på kontoret på Nordhemsgatan och samtalade om hur projektet startade, vad det har fått betyda och hur det ser ut idag.

Smyrnakyrkan november 2015. Räddningsmissionen hade kallat till ett informationsmöte om ett nytt projekt. Intresset och engagemanget i samhället kring de ensamkommande flyktingarna var stort men frågan var om det skulle komma någon den här kvällen. Fanns det ett intresse för ett fadderskap? Mötet var tänkt att hållas i foajén men man fick snabbt flytta in i stora salen. Alla förväntningar överträffades. Drygt 700 personer dök upp och ville veta mer om hur man blev fadder. Ansvariga på Räddningsmissionen var Jenny Axebrink, verksamhetsledare Barn & familj och Milad Gorgees, som då var projektledare på fadderenheten.

– Det var en magisk kväll, minns Jenny. Konceptet fadder var ju inte riktigt färdigutvecklat och vi visste inte riktigt hur det skulle gå. Det blev en ”once in a lifetime-kväll” som jag aldrig kommer att glömma.

Karin Kylberg är anställd projektledare för fadderverksamheten på deltid, men jobbade på ett boende när allting startade.

– Jag kom ihåg våra husmöten på boendet när ni kom och berättade om fadderverksamheten. Jag tänkte att ”detta måste ju vara det roligaste man kan göra”. Ungdomarna var både lite oroliga och förväntansfulla. Alla ville ju ha nya svenska vänner.

Från speed-dating till personliga relationer

I samarbete med några huvudmannaförsamlingar ordnade man gruppträffar där intresserade ungdomar fick träffa intresserade faddrar.

– Det var som en slags speed-dating och ganska spänt i början. Det kom typ 60-70 personer varje gång. Jag minns att vi ofta lekte ”fruktsallad”, det funkade alltid, skrattar Milad.

– Jag är glad att vi bara körde på, menar han. Och tog vara på det stora engagemang vi såg. Typiskt Räddningsmissionen, säger han och de andra håller med och skrattar.

– Det är så kul att se hur ungdomarna knyter an till familjerna och blir en naturlig del i deras liv, säger Karin. Vi har sett ungdomar som har fått hjälp med extrajobb, med övningskörning och med bostad och annat via sina faddrar.

Faddrar blev ambassadörer

Men ganska snart blev förutsättningarna för fadderverksamheten helt annorlunda. Gränserna stängdes, ungdomarna blev utskrivna från boendena till följd av åldersuppskrivningar. Det innebar också att det sociala nätet med gode män och annan personal upphörde.

– Här tog många faddrar ett större ansvar än vad vi hade tänkt, säger Jenny. Vi tänkte ju etablering, men det blev snarare en slags krishantering istället. Många familjer blev engagerade i deras ungdomars asylärenden. De kämpade verkligen och slets mellan hopp och förtvivlan när de följde asylprocesser och överklaganden.

Men det kom också något gott ur den krisen menar Jenny.

– Ja, mitt i allt så hade vi plötsligt hundratals ambassadörer för målgruppen ute i samhället. Jag tror att det är den bästa opinionsbildning vi någonsin gjort, säger Jenny.

Fram till idag har drygt 350 fadder-relationer skapats via Räddningsmissionen.

– Från början var det matchning med många människor på en gång. Idag träffar vi en och en, säger Karin. Och boendena som var vår naturliga rekryteringsplats finns ju inte kvar. Men hos myndigheter och andra organisationer känner man väl till vår fadderverksamhet.

Karin berättar också att hon ibland får telefonsamtal från ungdomarna själva.

– Ja, det kan ringa någon och säga att ”min kompis har en fadder, det vill jag också ha”. Och ibland kanske faddrarna har flyttat, så vill man ha nya. Eller så står de bara här i korridoren, säger Karin och skrattar. Det har faktiskt hänt.

Långvariga effekter

Många av faddrarna har kontakt med sina ungdomar även sedan de flyttat ut.

– En del har kontakt med ungdomar som är tillbaka i Afghanistan eller i andra länder. Några ungdomar har också flyttat in hos sina faddrar. Många familjer säger att ”vi är inte faddrar längre - vi är något mer”. Det är fint, säger Jenny.

Det finns inget vackrare än att få människor att mötas. Utifrån deras egna personligheter.

Karin:– Ja, tänk vad det har fått betyda för svenska familjer. Ett tiotal ungdomar har också fått hjälp med boende via vårt Hjärterums-projekt och våra studentlägenheter på Vasagatan. För inte så länge sedan hjälpte vi en tjej med två små barn till en egen lägenhet.

Verksamhet som lämnat personliga spår

Till sist pratar vi om vilka personliga spår som fadderverksamheten har lämnat.

– Jag har kontinuerlig kontakt med många ungdomar, konstaterar Karin. I vissa fall blir man lite som en mamma.

– Detta är något av det bästa som jag gjort på Räddningsmissionen, konstaterar Jenny utan att tveka. Även om vi skulle lägga ner vår verksamhet så finns relationerna kvar.

Milad håller med.

– Just att få vara med och bygga relationer. Det vi startade den där härliga kvällen i Smyrna blev mycket bättre än vad jag hade tänkt. Något som jag kommer att ha med mig resten av livet.

Bli Fadder!

Vi rekryterar, utrustar och matchar etablerade svenskar i alla åldrar med ungdomar som är nya i Sverige. Vi har flera ungdomar som längtar efter en fadder! Vill du veta mer? Läs mer och ansök här

Barn och familj Fadderverksamheten