Krönika: "Du kommer aldrig leva mer"

Det är 10 år sedan. Du kommer aldrig att leva mer.

Jag tänker på telefonsamtalet från den som hittade dig. Hur jag körde till din lägenhet den kalla vinterkvällen. Poliserna som mötte upp på gatan.

Vi vet inte varför du dog. Det fanns missbruk och ensamhet. Men också mycket värme och humor. Vi vet inte om det var en olycka eller om du inte ville leva längre. För mig har det med tiden kommit att spela allt mindre roll att veta just varför.

Det var innan jag blev diakon och sedan pastor. Innan jag började jobba på Räddningsmissionen. Undrar vad du hade tyckt om det?

Jag tror nog att du hade gillat det. Att du själv kanske hade kunnat tänka dig något liknande. Inte pastor kanske, men att finnas till för andra. För dem som inte har det så välordnat.

Det händer ganska ofta att folk pratar om självmord med mig. Om barn eller vänner, kanske en förälder som inte lever längre. En del säger att de själva funderar på att ta sitt liv.

”Att bli drogfri var inte så svårt” sa någon.” Det är resten som är problemet.” Och så berättade han om hur ovan han är vid att vara hemma. Att han har varit hemlös och rotlös så länge. ”Hemma finns allt, men jag blir tokig av att vara ensam. Jag vet inte om jag orkar mer.”

”Mister jag lägenheten kan jag lika gärna dö” sa en annan. ”Det skulle vara så förnedrande att börja om och tigga hjälp hos soc bara för att få finnas till. Inte vara värt det.”

Och så är det dom som mår psykiskt riktigt dåligt. Som hör röster eller varit med om mycket våld. Som tror att ingen skulle sakna dem. Att andra skulle få det bättre om dom inte fanns.

Jag brukar inte argumentera så mycket kring livet. Men jag försöker vara en vän, boka möten, bjuda in. Göra vanliga normala saker. Påminna om vad livet också kan vara.

Om dig berättar jag sällan. Men visst tänker jag på dig. När någon är lik dig, är född ungefär samtidigt som du eller spelar gitarr på det sätt du brukade göra.

Jag fick uppdraget att skriva en krönika till suicidpreventiva dagen den 10 september.

Jag vill skriva om dig. Min bror, den av mina syskon som jag lekte mest med när jag var liten.

Jag skulle så gärna vilja sjunga tillsammans med dig igen.

Text: Eva Erlandsson, pastor och verksamhetsledare Gatukyrkan

Läs fler av Evas krönikor här.