Ledare: Organiserade för medmänsklighet

Många längtar just nu efter en starkare stat. Samhällsutvecklingen oroar och det råder en bred politisk enighet kring behovet av kraftfullare tag. Försvaret får mer resurser för att förstärka landets motståndskraft, polisen ges större befogenheter att stävja våldet och gängkriminaliteten. Skolan, vården, biståndet och folkbildningen – på alla nivåer stärks olika myndigheters mandat för att skapa ordning och reda. 2020-talets mantran stavas statlig styrning, kontroll och enhetlighet.

Att vi när tiderna är tuffa ropar efter mer statlig styrning är inte konstigt, till vem annars skulle vi gå? Som svenskar är vi ju vana vid att staten leder oss varsamt från vaggan till graven. I detta ingår att vi ofta har en mer naturlig relation med den opersonliga staten för vår frihet och försörjning än vad vi har med civilsamhället eller familjen.

Men längtan efter en kraftfull stat har också sina baksidor.

Risken är stor att samhället kommer att stå inför stora påfrestningar de närmaste decennierna. Krig i närområdet, klimatförändringar, AI-utveckling, hot mot demokratin - just nu finns många yttre faktorer som kommer som att kunna påverka oss på idag oförutsedda sätt. Det blir då sårbart att lita på att enbart det offentliga ska skapa det skydd och den trygghet vi behöver. Vi har också all anledning att vara realistiska; det finns inga garantier för att staten i alla tider kommer att vilja oss väl.

I sårbarheten ligger också de ekonomiska realiteterna; det offentligas resurser är inte oändliga. Ekvationen av allt dyrare välfärdstjänster, oförändrat skatteunderlag och en åldrande befolkning är svår att få ihop. Vi ser redan nu hur välfärdsstaten brister och inte uppfyller sin del av samhällskontraktet. Se till exempel på den ansträngda sjukvården, bristerna i psykiatrin, köerna till BUP, segregationen eller den tilltagande matfattigdomen. Hur ska framtidens välfärdsstat finansieras?

Ett ytterligare problem med att enbart ropa på staten är att vi tappar förmågan att själva organisera oss. Vi frestas tro att det räcker att rösta, betala skatt och hålla oss inom lagens ramar för att samhället ska utvecklas i rätt riktning. Det inte är sant; det krävs långt mer av oss. Vi måste själva agera, organisera för medmänsklighet och social trygghet på gräsrotsnivå. Vi som engagerar oss i ideell sektor ser varje dag hur människors engagemang skapar förändring, men vi behöver bli fler. Därför måste engagemanget i byalag, församlingar, fotbollsklubbar och fackföreningar stärkas, och vi behöver alla bli bättre på att odla verkliga relationer med människor som bor i samma trappuppgång eller kvarter. Vi behöver rannsaka våra liv och fundera över hur vi ska förvalta den tid och de tillgångar som är oss givna.

Räddningsmissionen är en av alla de organisationer i Göteborg som försöker navigera i detta spänningsfält. Höja rösten mot brister i välfärdsstaten, som drabbar de som få lyssnar på, och arbeta för ett växande engagemang i föreningar och civilsamhälle. Ett livskraftigt och resilient välfärdssamhälle har båda dessa delar: en stark stat och ett vildvuxet och starkt civilsamhälle.

Räddningsmissionen har funnits på utsatta människors sida i över 70 år och kommer fortsätta vara en viktig kraft under de decennier som kommer. Möten i ögonhöjd gör skillnad varje dag. Tack för att du stöttar vårt arbete, det du bidrar med idag, kan skapa stor förändring i morgon!

Ledare emil