"Våldet ser olika ut, men processen och förövarens taktik är ofta den samma"

För ett år sedan i början av covid-19 pandemin startade vi på Räddningsmissionen vår verksamhet med skyddslägenheter för kvinnor och barn som behöver fly från våld och kontroll. Det fruktansvärda vi läser om i media om att, “fem kvinnor har blivit dödade på tre veckor”, är något som upprör, men tyvärr är det inte något som förvånar. Våld mot kvinnor är något vi möter i vår vardag. Det är en fråga som alltid borde vara aktuell.  

Madeleine Forsén jobbar med våra skyddslägenheter. Vi ställde henne några frågor om deras arbete och om våld mot kvinnor: 

 
 När väljer kvinnor att lämna en våldsam partner? 

“De kvinnor som kommer till oss har ofta levt i någon form av misshandel under lång tid. Då är det något specifikt som händer som gör att man till sist väljer att lämna. Det är vanligt att kvinnor med barn handlar när de ser att misshandeln påverkar barnen."

"Det är precis som att orken och ens eget värde har misshandlats bort och att man inte har styrkan att lämna för sin egen skull, men när det gäller sina barn är det något annat som sätter in. I andra fall är det att till exempel en granne har påträffat misshandeln och polisen blir inkopplad och kvinnan blir sen placerad hos oss.” 

 
Ser ni några mönster i våldet som kvinnorna upplevt? 

“Våld i en relation kan se väldigt olika ut. Men processen och förövarens taktik är ofta den samma. Vi möter tex kvinnor som varit med om fysiskt-, psykiskt-, sexuellt- och hedersrelaterat våld. Det är en lång process där man blir nerbruten, där ingenting som man gör duger och där förövaren utövar en stor kontroll över kvinnan. Till slut har kvinnan ofta tappat bort vem hon är.” 

 
Vad är er uppgift när kvinnan har flyttat in hos er? 

“Det första vi gör är att erbjuda en trygg plats och hjälpa kvinnan att leva skyddad. Det kan vara att till en börja riskanalysera; vilka kan hon ha kontakt med och på vilket sätt."

"När kvinnan känner sig trygg på boendet jobbar vi med traumat och efterverkningarna av misshandeln. Det handlar mycket om att få kvinnan att förstå att hon varit utsatt för våld. Våldet i en nära relation blir så normaliserat när man utsatts för det en längre tid och en stor rädsla hos kvinnorna är att inte bli trodda. Det kommer ofta tvivel och tankar som; “Det kanske inte var så farligt" eller “Jag är inte så lätt att leva med”. Särskilt psykisk misshandel kan vara svårt att se och förstå att det var just misshandel. Här finns vi som stöd och får kvinnan att känna sig sedd, trodd på och bekräftad. Vi får berätta för dem att det våldet är inte okej och långsamt hjälpa dem att hitta tillbaka till sitt eget värde.” 

“En stor del i vårt arbete är sedan att finnas där. Det kan handla om stötta någon att göra en polisanmälan, gå med på läkarbesök eller göra upp en plan vad som händer efter placeringen hos oss. De får stanna hos oss till det finns ett bra nästa steg och i vissa fall finns vi med som en samtalskontakt även efter de har flyttat", avslutar Madeleine.