Det svåra med vintern
”Det svåra med vintern är inte bara kylan. Det är julen och att bli påmind om det man inte har”
Medan kylan sprider sig över staden och göteborgarna förbereder sig inför julen, blir stämningen på Frukostcafé Vasa allt mer dämpad. Julbelysningen längs gatorna och de julpyntade skyltfönstren gör plötsligt cafégästernas verklighet mycket mer påtaglig.
– Vintern är inte bara svår för gästerna på grund av kylan. Den är svår på grund av julen och att man blir påmind om det man inte har, säger Susanne.
På Vasagatan ligger Räddningsmissionens frukostcafé. Dit kommer ungefär 100 gäster om dagen för att äta frukost, värma sig och delta i gemenskapen. Kvart i nio på morgonen öppnar caféets dörrar och gästerna blir välkomnade in av personalen.
– Tänkt dig när du gått ute hela natten eller vaknar med ångest. Då finns vi med frukost, en dusch och kanske ett ombyte, berättar Susanne.
Vi träffar Susanne Englund-Johansson och Jesper Pramwall inne på frukostcaféet. Susanne ursäktar sig för att sätta på kaffe och vi andra sätter oss vid ett av borden. Jesper berättar att han har jobbat på caféet i ett halvår. Han har tidigare jobbat med hemlöshetsfrågor och tycker att det saknats mötesplatser där alla är välkomna. En sådan plats har caféet lyckats skapa.
– Caféet har jobbat fram en kultur som handlar om att alla är välkomna. Oavsett vilken situation någon befinner sig i har man respekt för varandra, säger han.
– En gäst sa en gång ”detta är det enda stället jag kan gå till”, flikar Susanne in.
Det är skönt att komma upp på morgonen och veta att jag har någonstans att ta vägen. Det här är min bästa start på dagen som gör att jag orkar vara en bra medmänniska resten av dagen. Det bästa med frukostcaféet är personalen och de trevliga lokalerna.
- Mats, frukostgäst
Susanne har jobbat här i nio år. Hon berättar om sina egna erfarenheter av hemlöshet och hur de ger henne motivation att hjälpa andra.
– Det här är mitt kall och det är här jag hör hemma, säger hon med leende. Jag försöker få fram viljan hos de som kommer hit. Om jag själv har lyckats så vill jag också hjälpa andra.
Under åren har strukturen på caféet förbättrats. Genom att exempelvis alltid ha någon vid dörren skapar det kontinuitet och stabilitet, vilket gästerna också uppskattar.
– Det är lättare att anförtro sig till någon man möter varje dag, säger Jesper.
Fler personer söker gemenskap
Utöver arbetet på caféet driver Susanne även ett projekt som kallas ”Forza”, där hon tillsammans med gäster från caféet hittar på olika aktiviteter.
– Vi har gått på ishockey och fotboll och vi brukar grilla och måla. Jag försöker ta reda på vad gästerna tycker om att göra, säger Susanne.
Gästerna på caféet är där av olika anledningar. Det kan exempelvis vara på grund av psykisk ohälsa, missbruk eller att de saknar bostad. En del är stammisar, varav vissa kommit hit under femton års tid. Under de senaste åren upplever personalen dock att det skett en förändring i vilka personer som kommer till caféet.
– Fattigdomen breder ut sig och det märker vi väldigt tydligt här på caféet. Sedan pandemin har det kommit fler personer som har ett boende, men som inte har råd att köpa mat. Vi träffar även pensionärer som inte klarar av att leva på sin pension, berättar Susanne.
Det är bra för oss som inte har så mycket pengar att kunna gå någonstans och äta frukost. Favoriten är havregrynsgröt och mackor. Och ägg. Det allra bästa med frukostcaféet är Susanne. Hennes energi, leende och omtanke.
- Charlotta, frukostgäst
Ensamhet bland cafégästerna
På caféet kan man få mat, en dusch och ibland kläder, men för många innebär caféet även en gemenskap som de inte har någon annanstans.
– En del gäster upplever en stor ensamhet. Man kan ha fått en bostad som man längtat efter, men ändå känna ”hur ska jag stå ut med att sitta här ensam?”, säger Susanne.
Susanne och Jesper förklarar att ensamheten märks mer när julen börjar närma sig. Många har barn eller familj som de längtar efter och blir påminda om.
– Vintern är en svår tid för cafégästerna, men oftast inte bara på grund av fysiska påfrestningar. Kylan är inte det svåraste med vintern, det är julen och att bli påmind om det man inte har, säger Susanne.
– Här ifrågasätter vi inte var gästerna kommer ifrån eller om de hör hemma här. Vi möter alla i ögonhöjd, avslutar Jesper.
Jag kommer hit varje dag. Jag är tacksam att jag har någonstans att gå till när det är kallt och att det finns människor här som bryr sig. Det bästa med frukostcaféet är att jag alltid är välkommen. Sen är det ju synd att det behövs, men tur att det finns.
- Goran, frukostgäst
Nu är det jul här i vårt hus
Julen blir inte så magisk utan ett hem. I år firar 3 221 göteborgare den i hemlöshet.
Din gåva kan bli en säng för natten, en värmande frukost eller kläder till den som fryser.
Relaterade artiklar
Snart är det dags för vår årliga frukoströrelse för Giving Tuesday! Då uppmuntrar vi alla att swisha en frukost, 20 kr, till en hemlös på vårt frukostcafé. Men vad betyder egentligen en frukost för någon som är hemlös?⠀
"Det är ju så här vi ska möta människor som annars inte kommer till oss" - Per Albertsson, överläkare Sahlgrenska Universitetssjukhuset.
Efter år av missbruk och hemlöshet har Viking nu en egen bostad och är drogfri. Trots att livet nu har ordnat upp sig och ljusnat besöker han ofta frukostcaféet.
"Jag har hängt här på caféet i över 20 år. Här är det fokus på människan. Det är alltid skönt att veta att man har någon att prata med när det verkligen är kris. Jag har tänkt så många gånger: vad skönt att ni finns!"